Maffians Bankir

Kapitel 35
Med lunchmötet avklarat återvände jag avsevärt lättad till Savoy och knackade på dörren till
Lundmans rum. Efter dryga minuten öppnades dörren av advokaten som såg både tilltufsad och
yrvaken ut.
– Fan. Det här livet sliter hårt på en gammal man, sa han och gnuggade sömnen ur ögonen.
Vi slog sig båda ner i de tygklädda gula öronlappsfåtöljerna och blickade i tysthet ut mot
Paradeplatz. Trots att det vackra högsommarvädret tillfälligt tvingats att ge vika för moln och
regnstänk myllrade torget av liv.
– Hur gick mötet, undrade Lundman spänt.
– Bättre än väntat, svarade jag och drog fram avtalsförslaget som jag därefter slängde på bordet
framför Lundman.
– Vi har bestämt möte på onsdag klockan två här borta på Bank Leu. Då kommer du ha hunnit
till Sverige och jag sitter på Ströget med en Sort Guld i handen. Jag har funderat en gång till
över alla tänkbara sätt för oss att ta oss dit och kommit fram till att vi tar tåget.
– För min del spelar det ingen roll hur vi gör. Bara vi kommer härifrån så fort som möjligt.
– Det finns ingen anledning för oss att byta hotell i natt igen, fortsatte jag. En natt till och vi
är klara. För säkerhets skull vill jag att du kollar kontot om ett par timmar. Gör det strax innan
banken stänger. Om pengarna har hunnit komma in så tycker jag att vi satsar på att dra hem
redan ikväll. Sedan tycker jag att vi gör precis som du föreslog. Vi betalar Erngren härifrån och
kör över resten till Nordeakontot.
Lundman såg på mig belåtet. Nöjd över att jag hade köpt hans resonemang.
– Det vilar något overkligt över allting här som ger mig riktigt dåliga vibbar. Tro mig. Jag vill se
till att vi kommer iväg härifrån så fort det någonsin går, slutade Lundman.
Jag grunnade över det som advokaten just sagt. Trots helvetet som jag nu visste väntade mig i
Sverige var det också min önskan att här ifrån i ett stycke. Polisutredningen hängde över mig
liksom avslutet med Louise. Svarta rubriker var säkert att vänta liksom en besvärlig hantering
av alla skulder. Jag var beredd att möta allt det för att frigöra mig från den känsla av osäkerhet
som omgärdade mig just nu. Jag var samtidigt beredd att göra nästan vad fan som helst för att få
träffa henne igen. Trots att jag då skulle tvingas att avslöja både mina lögner och mitt rätta jag.
Vi enades om att advokaten skulle kila över till banken och stämma av ställningen på kontot
några minuter innan stängningsdags. Jag reste mig ur fåtöljen och plockade upp avtalet som låg
utslängda på bordet.
265