Maffians Bankir

natten, och av anspänningen som mötet på banken medfört, satte sig Erngren till rätta bakom
ratten i sin silvergrå Jaguar. Så utmattad att han nätt och jämnt klarade att plocka fram mobilen
lyckades han ändå till slut slå numret till Lundman för att informera om resultatet av det möte
han nyss avslutat. Lundman lovade att omedelbart upprätta förbindelsen och de beslöt att ses en
halvtimme senare på Ribersborgsvägen.
Klockan närmade sig nu halv tolv och med en timme kvar till avgång blickade LB Carlsson
spänt ut över köerna vid incheckningsdiskarna. Han höll ett extra vakande öga riktat mot JAT
disken där ännu ingen som påmint om mig hade visat sig. Kortfattat hade han via telefon
nåtts av den nedslående rapporten över tillslaget i Malmö. Inga spår eller handlingar som
gett fingervisningar hade återfunnits vid den grundligt genomförda husrannsakan och den
dödsförskräckta sambon hade visat sig vara helt ovetande. Känslan av att Belgradresan var ännu
en dead end smög sig långsamt och obehagligt över honom.
Från utkiksposten några steg upp på en trappa såg han den utposterade personalen från
span i varje hörn av avgångshallen. Däremot syntes inte minsta skymt av fanskapet
han jagade. Tanken på att bytet tagit sig direkt till gaten och mutat någon i personalen
för att slippa incheckningsproceduren slog ner inom honom som en blixt. LB beslöt att
omedelbart omgruppera och tog sig tillsammans med ytterligare tre man förbi larmbågar och
säkerhetskontroller. Springande fortsatte de mot Gate A13, alltmedan åklagarens förmaningstal
fortfarande ringde i LB´s öron, låt honom för helvete inte ta sig ombord på planet.
Svårt andfådd efter språngmarschen konstaterade han framme vid gaten att han i stort sett kände
igen samtliga ansikten från kön vid incheckningen. Fortfarande utan det jagade bytet i sikte.
När statusen på tavlan ändrades från boarding till closed slet LB Carlsson fram legitimationen
och förklarade sitt ärende för markpersonalen.
– Jag måste be er att kontrollera om den här personen finns ombord på planet, sa han och räckte
över ett foto med namnet i nederkant.
Den kraftigt blonderade kvinna i JAT uniform ursäktade sig medan hon ögnade igenom
passagerarlistan.
– Han finns med här men dök inte upp, en no show, konstaterade hon med en lätt axelryckning.
Utan ett ord gjorde LB helt om och gick med bestämda steg mot utgångarna i avgångshallen.
Ilsken men framförallt besviken slog han numret till Ingvarsson och informerade honom om
resultatet samtidigt som han kämpade för att bibehålla lugnet. Två gånger under en och samma
dag hade det satans kräket dragit honom vid näsan och förvägrat honom den välförtjänta
tillfredsställelsen över att officiellt få delta vid schavotteringen.
119