Maffians Bankir

av mina företag som tvingade mig att lämna London för några timmar sedan. Tyvärr måste
jag ställa in morgondagens möte. Jag beklagar men det fanns inga alternativ. Min personliga
närvaro här var nödvändig, inledde jag och gjorde en kortare paus. Medveten om att mrs Davies
reaktion förmodligen skulle spegla hennes grad av angelägenhet.
– Det var verkligen synd och kommer dessvärre att skapa en mängd problem för mig. Jag har
förberett såväl köpare som experter inför visningen imorgon och de kommer inte att uppskatta
om jag tvingas ställa in allting nu. Vår bransch bygger helt på förtroende och sånt här snarare
underminerar än skapar förtroende. Finns det verkligen ingen som kan sköta visningen för din
räkning. Du kanske kan ge mr Eriksson en fullmakt, föreslog Davies och inte lät sig avfärdas så
enkelt.
– Med all respekt för Mikael Eriksson men jag känner honom inte särskilt väl. Jag har tyvärr
inte heller några etablerade affärskontakter i London. Jag beklagar givetvis det obehag som
mina prioriteringar medför, men jag ska försöka lösa problemen här så fort som möjligt.
Dessvärre får jag nog be om att få återkomma så snart det är avklarat. Jag får bara hoppas att det
så finns ett fortsatt intresse från era köpares sida, avslutade jag i förhoppning om att ha lyckats
avvärja alla vidare förslag.
– Vi skulle ju naturligtvis kunna ta oss till dig, fortsatte mrs Davies påstridigt.
– Av en rad skäl, som jag varken vill eller tänker gå in på, kommer jag under inga
omständigheter att träffa en uppgörelse eller ens visa målningen här i Sverige. Det är i nuläget
inget alternativ, svarade jag och bet mig i läppen. Förhoppningsvis denna min sista förklaring
lett mrs Davies att tro att jag rest från London till Sverige.
– I sånt fall återstår det ingenting mer för mig att göra. Jag får önska dig lycka till med att
lösa vad det än är som nu är så viktigt och sen får vi se vad som händer. Om du nu hör av dig,
avslutade hon indignerat och med illa dold ilska i tonfallet.
Lättad avslutade jag samtalet med att ännu en gång ursäkta för allt besvär och med ett löfte om
att snart återkomma. Jag lutade mig bakåt i fåtöljen för att hämta mig efter anspänningen som
det ansträngde samtalet framkallat. Efter bara ett par minuter knappade jag sedan in advokat
Lundmans nya kontantkortsnummer.
– Vi har haft tur. Ännu har ingenting hörts, svarade advokaten på min fråga om Tomelilla
Sparbank hade försökt kontakta mig.
– Jag har mängder av praktiska problem här. Kan du tänka dig att masa dig hit och hjälpa till,
frågade jag.
– Eftersom du har satt oss i samma båt så vet du att du kan räkna med mig. Om du har något
som du vet kan förbättra vårt läge så är det klart att jag kommer. Naturligtvis måste jag veta vad
196