Maffians Bankir

Kapitel 45
Valet av mötesplats hade skett med största omsorg och eftertanke. Rädslan över att ses
tillsammans drev dem långt bort ifrån de platser och kontor där de normalt sätt föredrog att röra
sig. Det här var inte något normalt ärende och kontoret som de mycket omsorgsfullt hade valt
var ett som i italienskans kontor – ufficio.
Han vandrade sakta genom Uffizimuseéts Michelangelosal in i Rafael och Andrea del Sartos sal.
Hon stod vänd med ryggen mot honom och beundrade Madonna dell Cardellino eller Madonna
med steglits. Utan gester eller minsta antydan om deras långvariga vänskap gick han fram och
ställde sig tyst vid hennes sida. Båda behöll blickarna fästa vid mästerverket.
– Är han fri nu, frågade kvinnan viskande.
– Han släpptes igår. Han är ute.
– Misstänker han något, fortsatte hon och iakttog koncentrerat svaret.
– Nej. Ingenting. Dessutom förefaller de svenska myndigheterna vara helt ointresserade.
Advokaten är inte ens rapporterad försvunnen.
– Bra, svarade kvinnan och log. Just nu är jag mest bekymrad över att han ska få alltför goda
forskningsrapporter.
– Oroa dig inte. Jag ska se till att styra bort det. Var gjorde de av kroppen?
– Jag vet faktiskt inte. Den lär ha hamnat långt ner i marken. Ner till ett djup dit inte ens
maskarna hittar, svarade hon.
– Utmärkt. Då känner jag att vi har full kontroll.
– Vad gör vi med den frisläppte, frågade kvinnan.
– Ingenting. Vi bara avvaktar tills han behöver ytterligare pengar. Då ser vi till att lösa ut
honom, svarade mannen med ett leende som avslöjade den gulemaljerade tandraden.
Mötet mellan doktor Hans Jürg Weibel och mrs Joanna Davies var avslutat.
317