Maffians Bankir

som helst ringer jag av två anledningar. Först och främst har jag förstått att polisen söker mig på
grund av påstådda oegentligheter i mina bolag. Sedan har jag blivit vittne till en händelse som
gör att jag måste åka hem och prata med er.
– Hem?
– Jag har varit utomlands under nästan en månad men jag kommer till Sverige imorgon. Jag
undrar om det finns någon hos er på polisen som har tid att träffa mig vid tvåtiden?
– Gör så här. Kom till polishuset på Porslinsgatan klockan två imorgon eftermiddag. Jag ska se
till att någon finns på plats och hjälper dig, svarade han och fick anstränga sig för att inte låta
alltför påkopplad.
– Bra. Tack för hjälpen. Jag är där prick två, avslutade jag.
Det är inte du som ska tacka, tänkte LB Carlsson när han la på luren. Den hann bara ligga kvar
några sekunder innan han åter lyfte den och slog numret till chefsåklagare Ingvarsson. Nu var
det fullt pådrag som gällde. Äcklet var på väg att knalla rakt in i rättvisans mest finmaskiga nät.
Den här gången tänkte han inte låta sig luras.
Åström och Jansson hade under nästan en timme lämnats ensamma med sina anteckningar och
jag slängde ett getöga mot klockan som snart passerat två. Jag hade fortfarande två samtal som
återstod att ringa. Detförsta till Cecilia och därefter till mina föräldrar.
Inför båda samtalen hade jag noga förberett precis varje detalj i det jag skulle säga. Jag var fast
besluten att berätta sanningen. Min plan var att vara uppriktig och konkret och helt utelämna
alla försköningar och varje försök till ursäkt.
Att berätta allting för Cecilia över telefonen såg jag som fullkomligt uteslutet. Istället hoppades
jag kunna övertala henne om att ta sig till Köpenhamn för att på något avskilt ställe i lugn och ro
avslöja mina hemligheter. Jag valde att strunta i att dölja numret när jag nu ringde henne.
– Hej det är jag.
– Tack för dikten. Den var otroligt vacker. Är du hemma nu, frågade hon med oförställd glädje.
Av bakgrundssorlet slöt jag mig till att hon var ute på stan.
– Nästan. Jag är i Köpenhamn. Jag tänkte fråga om du har lust att komma hit?
– När då?
– Ikväll om du kan? Men jag förstår om du är upptagen. Det är ju lite kort varsel, men ingen
skulle bli gladare än jag om du har tid.
Hon funderade tyst för sig själv och det enda jag uppfattade var stadsbruset som omgav henne.
– Jag har ingenting bestämt. Jag kommer jättegärna. Låt mig bara kolla tågtiderna från
280