Maffians Bankir

Kapitel 10
Han stod på andra trappavsatsen vid bankens baksida och iakttog med blandade känslor när
jag kom gående emot honom. Samtidigt med den tilltagande oro som under längre tid förstört
hans annars tidigare så goda nattsömn upplevde han en svårförklarlig och absolut omotiverad
förväntan. Ingenting i mitt agerande hade så här långt antytt en minsta vilja till ansvarstagande.
Likväl hoppades Sven Persson på det överraskande miraklet och att jag kanske trots allt på väg
att leverera lösningen för den uppsjö av krediter som tillkommit alltsedan vårt första möte.
Jag å min sida var omåttligt stressad av ett redan hårt ansträngt tidschema och var därför fast
besluten att i snabb takt avfyra alla de inrepeterade repliker som jag trodde mig veta att Persson
både ville och behövde höra. Istället för mitt annars finstämda och subtila sätt växlade jag
över till den attityd som jag på något sätt kände passade bäst på vischan. Övertygad om att
raka rör och fasta handslag var vägen till framgång så snart man passerat stadsgränsen. Med
ett självsäkert leende tryckte jag därför kraftfullt bankmannens hand, samtidigt som jag med
vänsterhanden gav stackars Persson en bestämd klapp på axeln.
– Jag behövde egentligen träffa dig av två skäl. Först och främst därför att vi har en affär som
ska göras upp mellan BTJ Holding och Erngrens bolag Carat Förvaltning. Jag undrar om du
har tid att hjälpa till vid halv två tiden på måndag. Jag känner att vi har behov av att ha en
kompetent och driven bankman närvarande som kan kontrollera så att allting görs enligt alla
konstens regler.
I samma ögonblick som frågan ställdes tyckte jag mig se något hastigt fladdra förbi i djupet av
Sven Perssons för dagen annars så dystra blick. Kanske väckte frågan en strimma hopp om att
åtminstone några av miljonerna, för första gången, skulle få stanna kvar hos banken. En första
amortering på det snabbt växande skuldberget.
– Sedan behöver jag hjälp med att förvara ett antal värdefulla målningar. Då krävs att det öppnas
en depå hos er i Carat Förvaltnings namn och när det sker ska samtliga tavlor bockas av mot den
här listan, sa jag och räckte över en kopia av det depåkvitto som Erngren mailat mig.
– Så snart det har blivit gjort vill jag att ni skickar det nya depåkvittot med alla tavlorna snyggt
uppspaltade till Carat Förvaltning. Här är deras emailadress.
Sven Persson tog de två stegen nerför trappan och promenerade bort mot de fullastade bilarna.
Dukar, ramar och pannåer låg vårdslöst staplade ovanpå varandra. Han slängde en fundersam
blick genom jeepens bakruta.
– Om sanningen ska fram så vet jag nästan ingenting om konst, men Els-Marie i kassan har gått
i konstcirkel hela våren. Hon är nog den som är bäst skickad att hjälpa till, men det krävs nog att
67