Maffians Bankir

Nu insåg jag också hur oerhört mycket Lundman betytt och vilket helvete det skulle bli att
försöka rädda allting utan hans hjälp.
Först när tåget rullade av färjan mellan Puttgarden och Rödby tog jag mig samman och plockade
fram anteckningsblocket. Hur djävligt allt än kändes tvingades jag att tänka konstruktivt och,
om än tillfälligt, försöka släppa det som hänt. Trots att jag borde ha känt mig helt slutkörd
märkte jag ingenting av någon trötthet. Adrenalinpåslaget framkallade istället en febrig energi
och jag spaltade noggrant ner allt som omgående behövde hanteras. Jag insåg att det skulle
komma att krävas ytterligare hjälp utifrån för att i vansinnestempo kunna lösa de problem som
tornade upp sig.
En aning orolig och mycket illa till mods klev jag av tåget på Köpenhamns Hovedbangård.
Oroad över att bli igenkänd och över att svensk polis kanske hade lyckats snappa upp att jag
var på väg hem. Frusen och orakad gick jag med bestämda steg mot rulltrapporna upp till
ankomsthallen.
Det har hänt en helvetes massa, men det är ingenting vi kan prata om här, förklarade jag med ett
plågat uttryck när jag mötte Mats Åström, Fredrik Jansson och Pero Grujic.
– Om det är okej för er så vill jag att vi åker ner till Hotell Marriott. Kan du gå in först och boka
ett rum i ditt namn för två nätter, frågade jag vänd till Åström.
– Visst. Det är klart att jag kan, svarade han.
Det vilade ett allvar över mig som jag aldrig visat tidigare. Stämningen var tryckt och dämpad
och ingen kunde undgå det olycksbådande. Jag satt tyst och sammanbiten i Grujics bil under den
korta färden till hotellet. Utan minsta ansats till att vilja prata.
Så snart Åström checkat in och kvitterat ut plastkortet till rummet gick vi samlat mot hissarna.
Tystnaden bröts först när dörren till hotellrummet gick igen bakom min rygg.
– Det är verkligen ingen tillfällighet att jag har bett just er tre om att komma hit. Ni har alltid
levererat de gånger som jag har behövt er hjälp. Jag ska snart berätta mer om vad det är som har
hänt och vad som måste göras. Innan jag gör det vill jag ha samtligas ord på att det som sägs här
idag stannar mellan oss. Inte ett ord till någon, avslutade jag och lät blicken svepa förbi alla tre
som nickade förstående.
– För att ni ska fatta läget måste jag börja med upprinnelsen till hela den här osannolika
historien. Det är lika bra att ni sätter er ner. Det här kommer ta en bra stund.
Under spänd tystnad berättade jag utan avbrott om allting som hänt och utelämnade inga
detaljer.
273