Maffians Bankir

Kapitel 37
– Du kan räkna med oss, var det första Grujic sa när jag vacklande slog mig ner i fåtöljen.
– Jag hade hoppats på det. Annars hade jag inte bett er komma. Det finns en ordentlig uppsida
för alla att dela på om vi lyckas sy ihop den här skiten. Som ni säkert förstår måste vi köra igång
direkt, sa jag och slet en lapp ur anteckningsblocket som Marriott hade försett skrivbordet med.
Jag skrev snabbt samman en lista som jag sedan räckte över till Grujic.
– Jag fick lämna allt bagage i Zürich och det här är de en del av de saker som jag behöver. Det
mesta hittar du förmodligen nere på Magasin du Nord vid Kongens Nytorv.
– Inga problem. Jag vet var det ligger, avbröt Gruijic mig mitt i vägbeskrivningen. Jag gav
honom lappen tillsammans med en rejäl sedelbunt.
– Jag glömde rakhyvel. Kan du komma ihåg det?
Serben nickade, tryckte ner sedlarna och listan i jackfickan och försvann ut ur rummet. Så snart
dörren glidit igen vände jag mig till de två kvarvarande.
– Som ni säkert förstått har vi en helvetes uppförsbacke framför oss. De involverade bankerna
men framförallt myndigheterna kommer att göra sitt yttersta för att krossa oss. Därför måste
vi se till att vara minutiöst förberedda, inledde jag och rev ut några blanka sidor ur mitt
anteckningsblock som jag gav dem tillsammans med varsin penna.
– Då kör vi igång, sa jag och inledde sedan en två timmar lång genomgång.
Utöver några korta frågor förekom i stort sett ingen ordväxling. Grujic kom tillbaka efter dryga
timmen med fyra svarta plastkassar som han ställde intill sängen. När han därefter försökte
lämna tillbaka de pengar som hade blivit över viftade jag avfärdande med handen.
– Behåll dem! Jag vill att du kommer tillbaka hit klockan tolv imorgon. Kan du det?
– Inga problem chefen, svarade han med ett dämpat leende. Jag kommer att stå parkerad här
nedanför då.
– Tack. Du ska få den tveksamma äran att köra mig till polisen i Malmö, sa jag med ett allvar
som inte kunde missuppfattas.
När serben lämnat återupptog jag genomgången där inga förutsägbara faktorer lämnades åt
slumpen. Så snart jag avslutat tittade jag på Fredrik Jansson och Mats Åström.
– Jag vill att ni två sätter er här nu direkt och i lugn och ro går igenom allt det som jag har
sagt. Om ni har några frågor, synpunkter eller om det är några oklarheter måste vi ta tag i det
omgående. Medan ni gör det har jag ett par samtal som jag måste klara av. Det ligger en lounge
intill hissarna. Ni kan använda min rumsnyckel för att ta er in. Om ni flyttar er över dit så
kommer jag så fort jag är klar.
276