Maffians Bankir

– Hursomhelst är jag otroligt tacksam över att du tackade ja. Du är både speciell och underbart
trevlig, fortsatte jag, fast besluten om att inte försöka hemlighålla några av mina känslor.
– Jag följde med hit av nyfikenhet och det är jag faktiskt glad att jag gjorde. Det finns något
speciellt hos dig också.
Tystnaden återvände utan att vi för en sekund släppte varandras blickar. Jag ställde ner vinglaset
och placerade min öppna hand alldeles intill hennes. Hela tiden med blicken vilande mot hennes
ögon. För en tiondels sekund sneglade hon mot min hand innan hennes intensiva blick återvände
till mitt ansikte.
– Och vad vill du att jag ska göra, frågade hon med ett rodnande leende.
Utan att för en sekund släppa henne med blicken samlade jag mig.
– Lägg den i min hand.
Hon svarade inte och rörde inte en min medan hon sakta lät handen treva sig fram. Jag
tvingades ta ett djupt andetag när jag kände hennes behagligt varma hand landa i min egen.
Med fingertopparna smekte och utforskade jag varsamt insidan av hennes mjuka hand. Vinet
och värmen skänkte extra färg åt hennes kinder och varje gång hon slöt ögonen för att blinka
blundade hon något lite längre. Jag klarade inte av att slita blicken från henne. Hon var som en
spinnande katt som njöt av sällskapet, lät sig behagas av den magiska stämningen och berusas
av den förtrollande miljön.
Oväntat och oönskat fylldes mitt inre av tankar som jag med våld tvingades att slå tillbaka
. Visst var jag intresserad. Visst var hon underbar och nog förtjänade hon att få veta hela
sanningen. Skulle hon i så fall reagera genom att bara resa sig och gå? Eller skulle hon stanna
kvar för att lyssna om jag började berätta? Jag sköt det åt sidan. Att avslöja sanningen nu var
otänkbart.
– Vad tänker du på, frågade hon och lutade sig intresserat in över bordet.
– Jag tänker på dig och på hur osannolikt det är att vi träffats så här. Men mest av allt tänker
jag på att jag vill träffa dig igen. Det känns som om det finns så mycket mer jag vill veta. Sen
fascineras jag av din totala närvaro när vi pratar och av att se dig skratta.
Jag visste vad jag egentligen borde ha svarat men det var en omöjlighet. Istället följde jag spänt
hennes reaktion över det undvikande svaret.
– Jag trivs verkligen tillsammans med dig också Joakim. Jag kan faktiskt ännu inte sätta fingret
på vad det är, men du intresserar mig också. Jag vill också att vi ska ses igen. Jag vill verkligen
ta reda på vad det är jag känner och hur stark den känslan i så fall är. Jag vill att du berättar allt
om dig, Joakim Carlsson, avslutade hon medan jag kände hur hennes kattlika blick skar mina
lögner i långa revor.
217