Maffians Bankir

och referera inte till mig som expert. Låt mig först genomföra mina undersökningar innan du går
vidare.
Greys skarpa varningar fick mig att omedelbart påminnas om bilderna som jag redan hade
mailat till Hässler och Arndt. Dessbättre var ännu ingen skada skedd. Jag hade varken träffat
något avtal om försäljning och än mindre nämnt professorns namn i något sammanhang.
Precis som vid vårt föregående möte drog jag mig in i det längsta inför att ännu en gång
ställa den avgörande frågan. Den vars svar kunde innebära ett vinna eller försvinna. Slutligen
tvingades jag se mig besegrad när ivern att få veta tog överhand.
– Senast vi sågs avfärdade du konsekvent möjligheten att min målning skulle kunna vara ett
originalverk av Rafael. Innebär det som du just nu har berättat att du ändrat uppfattning i den
frågan?
Professor Grey mötte frågan med en längre stunds tystnad.
– Det ska jag uttala mig om så snart jag genomfört mina egna undersökningar, svarade han till
slut.
För första gången under det nästan timslånga samtalet tyckte jag mig kunna ana ett
hemlighetsfullt leende i det annars stelfrusna ansiktet.
– Jag ser fram emot att möta dig här på måndag och framförallt att få titta närmre på målningen.
Tills dess önskar jag dig en trevlig helg, avslutade Grey och tömde det sista i glaset innan han
lämnade bordet medan jag förblev sittande.
Jag klarade helt enkelt inte av att resa mig. Intrycken efter mötet var alltför omvälvande och
overkliga. Mannen som bara dagar tidigare förpassat mig ner i avgrunden hade återvänt och i ett
slag fyllt mig med förhoppningar som vida översteg alla mina tidigare förväntningar. Mötet med
professor Grey hade tveklöst inneburit mitt första verkliga genombrott och visat att jag var på
rätt väg.
Efter att ha betalat notan och lämnat fem pund i dricks reste jag mig och promenerade ut genom
restaurangen. Omtumlad av det outtalade knöt jag handen i byxfickan och kände adrenalinet
pumpa inom mig. Fan jag ska bara lösa det här, jag ska fixa det här, jag ska bara fixa det,
upprepade jag tyst för mig själv. Fängslad av informationen som professorn levererat gick jag
med snabba steg från restaurangen ut genom den stora lobbyn och fram till den mittersta av de
tre hissarna.
Alltför upptagen av mitt nya mantra och mina egna tankar för att lägga märke till mannen som
från håll följde varje steg som jag tog
Tillbaka på rummet ägnade jag sedan något mer än två timmar åt ett planlöst och ointresserat
173