Maffians Bankir

på Kastrups flygplats i Köpenhamn hade jag tyckt mig känna igen ett tiotal personer och
var osäker över om jag hade blivit igenkänd. Passkontrollen vid utresan från Danmark hade
därefter visat sig vara rena barnleken i jämförelse med den granskning som jag senare utsatts
för vid ankomsten till Heathrow. Kanske var det min frisyr som hade framkallat kontrollantens
noggrannhet men varken scanning eller den ultravioletta belysningen avslöjade den välgjorda
förfalskningen. Italienarna hade tveklöst gjort sig förtjänta av det tilltagna arvodet.
Att gripas och tvingas tillbringa tid i engelskt häkte i avvaktan på utlämning till Sverige var
något som jag till varje pris velat undvika. När jag slutligen tilläts passera kontrollen hade jag
skänkt Pero Grujic en tanke av tacksamhet. Ännu en gång hade serben visat sig vara en av de
ytterst få som jag kunnat lita på i alla lägen.
Trots prövningen som passkontrollen hade inneburit utvecklades väntan vid bagagebandet till
något oändligt mera plågsamt. Träväskan med mässingshandtaget lät vänta på sig och först
tio minuter efter att mina resväskor rullat fram dök den blanklackade lådan upp på bandet. De
undantagslöst längsta tio minuterna i hans liv.
Medan jag väntade hade jag, med vänsterögat fäst vid rullbandet, sökt med mitt högra öga
efter skylten lost luggage. Strax innan trälådan dök upp var jag övertygad om att någon ur
flygplatspersonalen lagt märke till den och snott åt sig innehållet. En ovanligt vacker målning
tillsammans med 1,3 miljoner euro i cash.
Först när jag tagit mig utanför dörrarna till Terminal två och stod framför raden av svarta
taxibilar förstod jag att jag faktiskt precis hade lyckats nästla mig igenom ett av mina verkliga
nålsögon.
Identitetsbytet hade även tvingat mig att bryta med ytterligare några av mina tidigare vanor och
med mitt normala sätt att handla. Exempelvis var det annars självklara valet att bo på Marriott
vid Grosvenor square, nu helt otänkbart. Alltför många ur personalen kände igen mig under mitt
riktiga namn. När jag låtit boka hotell på nätet i Joakim Carlssons namn hade valet istället fallit
på Hilton Park Lane. Främst på grund av sitt centrala läge, men samtidigt då det var stort och
därmed garanterade anonymitet. Dessutom hade hotellet en bakre utgång ner mot det exklusiva
Mayfair. Just denna omständighet fick en avgörande betydelse vid valet av boende.
Jag tänkte i möjligaste mån undvika möten med okända och hålla mig långt ifrån alla större
folksamlingar och var fast besluten att endast lämna hotellrummet för planerade möte. Under
inga som helst omständigheter tänkte jag utsätta mig för någon form av onödig exponering.
Elva våningar nedanför mig iakttog jag hur London rasslade igång och sakta vaknade till liv.
125