Maffians Bankir

Kapitel 31
Solen brann vitglödgat när han slog sig ner i stolen för att hämta andan efter gräsklippningen.
Iförd sina urtvättade militärgröna bermudasshorts och med bar överkropp såg han svettpärlorna
som täckte bröstkorgen slås samman till droppar för att långsamt rulla ner mot byxlinningen.
Han älskade platsen där han just nu befann sig. I sin grönlummiga och insynsskyddade trädgård
som omgärdades av den täta bokhäcken. Efter att ha avslutat den timslånga klippningen av
gräsmattan och trimmat intill gångarna lutade han sig tillbaka med en öl i handen. Kondensen
från den iskalla flaskan rann längs handflatan och dropparna glänste i det starka solljuset. LB
Carlsson slöt ögonen och vände ansiktet mot den brännheta solen. Mest av allt kände han sig
just nu bara nöjd. Även om ingenting gått enligt ritningarna så gick det åtminstone framåt. I
någorlunda rätt riktning.
Med gräsklippningen som sitt sista måste för dagen återstod bara att tillfredsställa egot. Därför
var planen att tillbringa eftermiddagen på Vångavallen för att följa när Trelleborgs FF lirade
skjortan av Helsingborg. Han njöt av den gassande solen medan han kort funderade över veckan
som väntade.
Redaktionen för Efterlyst hade hört av sig under torsdagseftermiddagen och bekräftat att
inslaget om den försvunna storbedragaren skulle spelas in någon gång i mitten av den
nästkommande veckan. Han log för sig själv och ägnade en stund åt att fundera över sitt
kommande klädval. I ett avseende var han helt säker. Han var fast besluten om att inte dra på sig
den mörkblå uniformen.
Samtidigt gick tankarna till vad han skulle säga och över hur han på ett subtilt men ändå så
tydligt sätt som möjligt skulle klara av att tillfoga kräket mesta möjliga skada. Det fick under
inga som helst omständigheter framstå som en vendetta. Även om han innerst önskade att precis
allt helvete skulle drabbade fanskapet. Men han tänkte behandla honom fränt och ge honom
exakt samma behandling som han hoppades att Trelleborgs FF skulle ge sina motståndare senare
under dagen.
Han sneglade med ena ögat bort mot sin fru som något tiotal meter längre bort var fullt upptagen
med att vattna de meterhöga rhododendronbuskarna. Det hade nu snart gått en mer än en månad
sedan han senast legat med henne. Hon hade inte heller ansträngt sig eller tagit några initiativ,
medan han känt sig alltmer splittrad och ointresserad.
Under solens inflytande beslöt han sig för att restaurera kärlekslivet och ge sig själv en verklig
belöning så snart teveinslaget var gjort. Han skulle återta taktpinnen och bjuda ut henne för att
239