Maffians Bankir

drog igen dörren med en sjuhelvetes smäll. Hans häftiga humör och korta stubin var ingen nyhet
och han var därför övertygad om att ingen skulle närma sig eller våga störa honom den närmaste
stunden. Han öppnade datorn och upptäckte direkt mailet från Skatteverket. Det klartecken han
väntat på.
Budskapet från Linda R var kort och koncist. Promemorian över det förbannade kräkets privata
affärer, BTJ Holding AB och alla dess dotterbolag låg färdig och hade bifogats mailet. När
han därefter öppnade mailets bilagor stod allt ögonblickligen klart för honom. Skatteverket
bekräftade samtliga de brottsmisstankar som ekobrottsmyndigheten redan haft. Grova
bokföringsbrott, grova skattebedrägerier, trolöshet mot huvudman och grovt försvårande av
skattekontroll. Listan tycktes närmast oändlig.
LB Carlsson läste koncentrerat och med en växande känsla av tillfredsställelse. Alltsedan tiden
som hårdsatsande idrottare drevs han fortfarande av den ivrigt brinnande viljan att vinna. Den
gången hade dessvärre en svår knäskada satt ett abrupt stopp det han alltid själv valt att beskriva
som en annars lovande fotbollskarriär. Samtidigt som all tid han hade lagt på fotbollen inkräktat
på och påverkat studieresultaten negativt.
Medan det förbannade svinet utan större problem tagit sig in på juristlinjen hade han själv
tvingats att läsa upp betygen för att klara intagningen till polishögskolan. Sakta, och enligt
hans eget tycke alltför långsamt, hade den egna yrkeskarriär tagit fart. Nu satt han äntligen
med det ärende som skulle öppna vägen för ett spikrakt avancemang. Dessutom gav det honom
möjligheten att plocka en verklig skalp och samtidigt få avlägsna det äckligt påklistrade flinet
från äcklets nylle. Framför sig såg LB bilden av sig själv som den auktoritära förhörsledaren
där hans plats under kommande presskonferenser vid åklagarens sida var given. Han hörde
sig göra viktiga förtydliganden och inskärpa vikten av att hålla förbrytare av den här kalibern
inspärrade under lång tid. Med lustfylld känsla påminde han sig om att instruera sin kontakt hos
kriminalvården att ordna så det förbannade svinet bunkerplacerades. Fortfarande i affekt lyfte
han luren och slog numret till ekobrottskammarens kansli.
– Är Jan Ingvarsson inne, frågade han utan att presentera sig.
– Ett ögonblick, vem kan jag hälsa från ?
– LB Carlsson, EBM, svarade han irriterat över att inte ha blivit igenkänd.
Sekunden senare fick han chefsåklagare Ingvarsson på linjen.
– Skatteverket har precis blivit klara och alla våra misstankar styrks av deras slutsatser.
Dessutom har de upptäckt sådant som vi inte ens funderat över. Enligt min uppfattning har vi
tillräckligt för att plocka in honom och tillräckligt för att få honom häktad på sannolika skäl. Jag
tror på ett snabbt agerande från vår sida, innan han får vetskap om promemorian. Även om jag
62