Maffians Bankir

– Jaså, du lever, sa advokaten när vi slog oss ner i varsin fåtölj.
– Jo, men det är bara precis. Jag somnade till och sov alldeles för länge. Jag fick ett samtal bara
minuter efter att jag somnat. Greys kontakt doktor Weibel ringde. Det enda jag vet om honom
är det som Grey berättade för mig. Han är speciell och excentrisk. Förutom det verkar han vara
speciellt djävla otrevlig och arrogant. Han drog luren i örat på mig utan att varken säga adjö
eller vi ses.
– Bestämde ni något?
– Ja vi ska ses klockan två i morgon i lobbyn på Central Plaza. Jag har funderat en del och det
är kanske bäst att jag går dit ensam. Att komma i sällskap med advokat till ett första möte kan ju
verka lite avskräckande. Eller hur?
– Det har du kanske rätt i. Du får gå dit och sondera terrängen. Lova mig bara att inte träffa
några överenskommelser utan att jag är med, svarade Lundman.
– Nej, det kan jag inte. Det är ju du som äger målningen, sa jag med ett oskyldigt leende.
– Du vet precis vad jag menar. Jag vet vad du kan och inte kan när du sätter den sidan till,
kontrade advokaten sarkastiskt.
– Så vad vill du göra ikväll, frågade jag.
– Ingenting, faktiskt ingenting. Om jag får välja tar jag gärna upp maten med roomservice och
stannar på rummet. Och du?
– Jag köper den idén. Ska vi testa deras entrecôte?
– Passar bra, svarade Lundman.
Jag reste mig långsamt ur fåtöljen, lyfte telefonen och ringde ner vår beställning.
– Två entrecôte medium och sex Heineken. Vill vi ha någonting mer?
– Ja, två cremé caramel. Det blir perfekt, sa Lundman.
Lördagen förvandlades därefter till en lugn kväll på hotellet.
Wasserkirches klockor slog två slag precis när jag passerade in genom den opretentiösa
huvudentrén till Hotel Central Plaza. Jag såg mig snabbt omkring och i en av de buteljgröna
skinnsofforna satt mannen som jag omedelbart antog var doktor Hans Jürg Weibel. Redan vid en
första anblick förstod jag något av det som Grey menat när han talat i termer av excentrisk och
speciell.
Mannen var iförd ett par beiga chinos i ett kraftigare tyg, en brunrutig tweedkavaj av
vintermodell och under det en tjockstickad lammullströja och skjorta. Utanför rådde fortfarande
en flämtande hetta.
Utseendet var minst lika avvikande som klädseln och gav snarast intrycket av ett mene tekel.
245