Maffians Bankir

kändes som om hela rättssalen hade tömts på allt syre samtidigt som det gick en susning bland
åhörarna bakom min rygg.
En högljudd harkling från advokat Nordhs sida förde mig snabbt tillbaka till verkligheten. Det
var samtidigt inledningen på försvarets mycket väl förberedda plädering. Jag förvånades över
Nordhs distinkta sätt att bemöta anklagelserna samtidigt som han i skoningslösa ordalag angrep
polisens bristande objektivitet, nonchalans och arroganta hållning. Därefter övergick han till
själva sakfrågorna.
Han uppehöll sig en längre stund vid försvarets argument i bokföringsdelen och förklarade
mycket ingående varför bokföringsbrottet brottet inte kunde anses vara styrkt. Därefter gav han
sig omedelbart i kast med att dissekera och fullkomligt krossa åklagarens talan i delen som rörde
skattebedrägeri. Han pekade främst på avtalen med MIS som han menade helt uteslöt såväl brott
som uppsåt och kallade åklagarens yrkande i påföljdsfrågan för att vara naivt och stick i stäv
mot all praxis. När han avslutat sin plädering slog han sig åter ner bredvid mig och jag kunde
inte låta bli att ge honom en klapp på axeln.
– Det där gjorde du alldeles förbannat bra, viskade jag.
– Vi har båda två gjort vårt bästa, svarade Nordh samlat.
Domaren förklarade därefter huvudförhandlingen avslutad och meddelade samtidigt att rätten nu
skulle hålla enskild överläggning i häktningsfrågan. Under nästan trekvart satt jag tillsammans
med advokat Nordh i väntrummet och spekulerade kring utgången.
– Du måste nog räkna med att du kommer att fällas i bokföringsdelen. Däremot är jag nästan
säker på att du kommer frias från skattebedrägeriet.
– Tror du att jag kommer vara fortsatt häktad?
– Jag har faktiskt inte en aning om hur dom resonerar. Det som talar emot dig är alla dina
kontakter utanför Sverige. Eventuellt kan dom vara rädda för att du ska fly och försöka
undandra dig straffet. Du lyckades ju trots allt hålla dig undan ganska länge.
Utgången i häktningsfrågan ser jag som rena rama lotteriet, svarade Nordh och avbröts när det i
högtalarna meddelades att målet skulle återupptas.
Jag såg sig omkring i rättssalen och konstaterade snabbt att alla mina närmast medarbetare var
där. Mannen med Burberryrocken satt även han där. Stirrande mot mig från sista raden.
Efter månader av isolering och inlåsning påminde det som följde snarare om en intrig hämtad ur
Kafka romaner än slutet på en rättegång. Den kvinnliga domaren och hennes nämndemän hade
fattat sitt beslut.
313