Maffians Bankir

Vi klappade varandra på ryggen och tog varandra i hand innan vi skildes åt. Dörren gled igen
och hissen försvann de tio våningarna ner.
Jag stannade upp och gick fram till det gigantiska fönstret alldeles intill hissarna. Utsikten var
identisk med den jag hade från mitt eget rum. Med drömmande blick följde jag passagerarna
i Tivolits väldiga berg- och dalbana. Jag kunde inte annat än att avundas den totala frihet som
illustrerades av händer som sträcktes upp i skyn. Aningen missmodig återvände jag efter en kort
stund till hotellrummet och slog mig ner vid skrivbordet. Först vid fjärde inloggningsförsöket
lyckades jag ta mig in på Eniros hemsida och hann bli ordentligt irriterad medan jag blängde
mot skärmen medan hotellets långsamma internet segade sig fram till sökresultaten. Efter en
evighet ur bredbandsperspektiv dök slutligen numret till advokat Carl-Gustaf Nordh upp. Trots
det vackra vädret fann jag till min stora förvåning att Nordh var såväl på kontoret som ledig.
– Vi möttes i rätten för lite drygt ett år sedan. Det var i ett tvistemål där du företrädde motparten.
Din klient hade sålt sin elfirma till oss och ansåg sig ha fått för lite betalt. Kommer du ihåg mig?
– Jo, nu gör jag det. Vi vann och ni förlorade, svarade den bullrande advokaten på sin bredaste
skånska.
– Det är därför jag ringer till just dig. Jag behöver verkligen ha tag i en vinnare, fortsatte jag i ett
kortlivat försök att skämta.
– Vad är det du tror att jag kan hjälpa till med?
– Polisen söker mig i något som massmedia garanterat kommer att smälla upp som en av
tidernas största skalbolagshärvor. Jag har redan avtalat tid med polisen. Klockan två imorgon
på Porslinsgatan. Har du tid och möjlighet att åta dig caset?
– Två imorgon, upprepade advokaten med en suck som kom djupt inifrån. Det blir kärvt men jag
får väl försöka att stuva om i schemat. Jo, jag tar det, avslutade han.
– Snuten som jag har bokat tid med heter Lars Bertil Carlsson från ekobrottsmyndigheten. Vad
vet du om honom?
– Ingen jag känner, svarade Nordh spontant. Det är säker ett blåbär, men just nu kan vi strunta i
vem han är. De är likadana allihop. Jag kommer vara utanför polishuset fem i två.
– Tack, avslutade jag lättat. Övertygad om att advokat Nordh faktiskt hade gjort ett stort
umbärande och flyttat morgondagens golfrunda enbart för min skull.
Under samtalet med advokaten hade det hörts några korta signaler i min mobil. Jag slängde en
blick mot displayen och upptäckte två missade samtal från Cecilia. Utan att låta någon tid gå
förlorad ringde jag upp henne omedelbart efter att jag avslutat advokatsamtalet.
– Förlåt att jag inte kunde svara. Jag var tvungen att avsluta ett annat samtal.
284