Maffians Bankir

innan hade vi resonerat kring möjligheten att sälja alla de tömda skalbolagen vidare. Vi hade då
varit hyggligt överens om att dumpa iväg dem till målvakter. Säkerligen skulle det försvåra en
kommande polisutredning och även i bästa fall komma att påverka ansvarsfrågan.
Alla bolag i BTJ koncernen hade mindre än timmar efter mina övertagande kliniskt rensats på
samtliga sina likvida tillgångar. I lagens mening var samtliga bolag konkursmässiga men det
var något som dessbättre ännu inte framgick av kreditupplysningarna. Upplysningsföretagens
uppgifter baserades helt på föregående års deklarationer och där visade alla bolag som jag
köpt på höga omsättningar, stora tillgångar och feta vinster. Nu, efter mina obarmhärtiga
plundringståg, kunde de liknas vid en hög omsorgsfullt avgnagda ben som trots allt hade
ett ”visst värde”. Ett värde för den grupp som med hjälp av de fantastiska, men felvisande
kreditupplysningarna, ägnade sig åt skenköp, leasingfusk, factoringbluffar och rena
kreditbedrägerier. Att skicka iväg de tömda bolagen den vägen var en av de möjligheter som jag
diskuterat med Lundman.
Den andra möjligheten, att sitta kvar i styrelsen för alla bolag och göra som kaptener brukar,
hänga med ner i bråddjupet kändes såväl mörkt och kallt som förbannat otäckt.
Resultatet av vår nattliga överläggning hade därför blivit att advokaten skulle kontakta
Mogrens Factoring i Stockholm. Inte för att ingå några avtal utan enbart för att stämma av deras
eventuella intresse. Även om jag redan på förhand känt mig säker i det avseendet. Frågan var
snarast hur mycket jag skulle tvingas betala för att de, som jag uttryckt mig till Lundman, skulle
ta hand om och begrava skiten.
Tjugo över åtta slog jag mig ner mitt emot Lundman med en rykande mugg av Janssons
asfaltskok framför mig. Advokaten slängde en granskande blick och tyckte nog att jag gav ett
mera samlat och fokuserat intryck än tidigare. Jag lyfte kaffet från bordet och precis innan den
nått läpparna ställde jag frågan som ännu en gång vände upp och ned på alla begrepp.
– Hur mycket tror du det krävs för att hålla BTJ bolagen vid liv till efter årsskiftet? Jag menar
om vi struntar i att lämpa dem vidare? Just nu är ett halvår lång tid, men det sista dygnet har jag
börjat fundera i lite andra banor. Vi genomför Karlgrens Frukt som planerat på måndag, sedan
stoppar vi alla nya affärer och lägger istället all energi på att komma över underskottsavdragen
och filmrättigheterna som behövs.
Lundman betraktade mig med en blandning av misstänksamhet och förundran medan jag stod
på mig;
– Jag är införstådd med konsekvenserna av att inte ha en lösning framme till årsskiftet, därför
vill jag byta spår direkt. Vi slutar att jaga nya bolag och lägger den tid som står till vårt
72