Maffians Bankir

ordsduk. Vi gick in och slog oss ner i den bortre delen. Bland de soffor där Fredrik och Mats
hade suttit tidigare under dagen.
– Är du hungrig, frågade jag.
– Inte särskilt.
Vi beställde varsin ceasarsallad med scampi och en flaska vitt vin. Med bara sekunders
mellanrum skildes våra blickar åt och jag såg Cecilia djupt in i ögonen medan jag höjde glaset
och skålade med henne. När glasen åter hamnat på bordet stålsatte jag mig och beslöt att under
inga villkor vika ner blicken.
– Jag bad dig komma hit idag för att jag tycker att du är fantastisk. Helt underbar och jag vill
inte att du ska försvinna ut ur mitt liv. Samtidigt finns det en hel massa saker som du inte vet om
mig, och som jag måste berätta.
– Vad då? Säg bara inte att du är gift och har fyra ungar?
– Nej, absolut inte. Det handlar om helt andra saker, svarade jag med blicken stadigt vilande
mot henne och kunde notera hur hon drog en suck av lättnad.
– Det som jag är tvingad att berätta rör helt andra sidor av mitt liv. Till att börja med heter jag
inte Joakim Carlsson, sa jag och gav henne mitt riktiga namn.
Hon satt tyst och såg på mig. Först med förvåning och sedan med tilltagande misstänksamhet.
– Om du vill resa dig och bara gå härifrån skulle jag förstå det, fortsatte jag. Hon lät sin hand
ligga kvar i min medan de kattlika ögonen blickade skarpt och kritiskt emot mig.
– Fortsätt! Jag vill veta vem du är! Och vad jag egentligen gör här!
Våra blickar möttes återigen och jag hade bestämt mig. Jag tänkte servera henne precis hela
sanningen för att låta henne få veta mer om mig än vad jag någonsin tidigare hade avslöjat för
någon annan. Allvarlig och sammanbiten fullföljde jag sedan mitt beslut.
I tur och ordning redogjorde jag för den sargade relationen till mina föräldrar, allt kring mitt
senaste förhållande och för problemen som troligtvis skulle följa i spåren av mina bolagsaffärer.
Därefter tvingades jag självklart att uppehålla mig en längre stund vid den senaste månadens
dramatiska händelseutveckling. Jag beskrev detaljerat om hur det gått till när jag upptäckt
målningen och allting om flykten ut ur Schweiz efter Lundmans försvinnande. Utan minsta
antydan till ytlighet eller i sökande efter förlåtelse såg jag på henne med plågat uttryck.
– Det betyder att jag måste gå till polisen i Malmö i morgon och jag lär inte komma därifrån i
första taget. Därför var jag helt enkelt tvungen att träffa dig. Både för att förklara för dig vem
jag är och framförallt för att förklara vad jag känner för dig. Jag klarade inte av att bara se dig
försvinna bort. Inte utan att få träffa dig en gång till och inte utan att själv få berätta för dig det
som du har rätt att få veta.
289