Maffians Bankir

– Just det, ett ögonblick, svarade jag och lyfte mobilen.
Mindre än sekunder senare började mina fyra hantlangare att bära in de fyllda postsäckarna i
banklokalen.
– Varsågod, här är full betalning, sa jag med skärpa i rösten och pekade mot säckarna.
– Tvåmiljoner tvåhundrasextiotusen femhundranittiofyra kronor!
– Vad är det här för djävla skämt, vrålade Forslund så högt att några av de kunder som stod intill
i lokalen vände sig vettskrämt om.
– Det här är inte något djävla skämt, svarade jag på samma ovänliga sätt och nu mera
aggressivt. Det är full likvid levererad i din förbannade skitbank. Jag ska ha kvitton, skuldebrev
och makulerade borgensförbindelser här och nu. Pengarna är här och jag lämnar inte banken
förrän jag har fått det jag ska ha. Sen ger jag fullständigt fan i om det tar er hela natten att
kontrollräkna. Jag tog ett djupt andetag innan jag fortsatte;
– Såhär ligger det till! Jag litar om möjligt mindre på dig och din bank än vad ni litar på mig.
Just nu står du här och ödslar din och framförallt min mycket dyrbara tid helt i onödan. Det är
bättre att du sätter dina kontorshjon i arbete direkt.
Min fräckhet och arrogans fick Forslund att ursinnigt stirra mot den lilla högen av jutesäckar.
Utan ett ord vände han sig om och gick därifrån.
I samma ögonblick som Forslund försvunnit slog jag mig åter ner i den sköna fåtöljen
med ett självbelåtet leende på läpparna. Jag skickade en flirtig vink mot äldre kvinnan vid
kundtjänstdisken som i sitt tillstånd av chock och förvirring vinkade tanklöst tillbaka. Medan
bankpersonal bar iväg säckarna för att påbörja det mödosamma räknearbetet slog jag upp
Dagens Industri och slöläste en artikel om prisutvecklingen på fastighetsmarknaden i London.
Vid några tillfällen avbröt jag sedan läsandet och gick fram till damen vid kundtjänst för att höra
hur arbetet fortskred.
– Det är säkert snart klart, upprepade hon i fortsatt chock.
Jag log. Helt förvissad om att det skulle ta banken en sjuhelvetes tid att räkna allt. För min
egen del spelade det mindre roll då eftermiddagen var vigd åt att djävlas med Handelsbanken.
Dessutom var dagens enda återstående punkt, besöket hos Snickargrabbarna, först klockan fem.
Det tog dryga tre timmar innan chefsjuristen Forslund åter visade sig i banklokalen, beväpnad
med en trave handlingar i handen och åtföljd av en yngre banktjänsteman. Jag reste mig ur
fåtöljen efter att ha kämpat för att bibehålla leendet och kände nu hur käkmusklerna krampade.
Lokalen var helt tömd på kunder och de sista ur personalen var på väg att lämna för helgen. Jag
gick med snabba steg fram till disken där Forslund ställt sig. Den åldrade bankjuristen bläddrade
81