Maffians Bankir

Förresten, sa du 84 procent plus provision?
Advokat Åman avslutade samtalet med att be mig framföra en hälsning till Lundman. Kanske
fann det en möjlighet att knipa ett eller två bolag den vägen och jag konstaterade nöjt att
advokaten låtit riktigt intresserad. Naturligtvis mest av att kunna skära emellan och kapa åt sig
en så stor del av köttstycket som möjligt.
Jag reste mig ur stolen för att sträcka på benen, känslan av illamående hade sakta klingat av och
med ett par steg tog jag mig fram till Lundmans dörröppning. Advokaten satt upptagen med
travar av ändringsanmälningar framför sig.
– Jag la precis på luren med en av dina kollegor, den girige advokat Åman i Västerås. Han sa åt
mig att hälsa till dig.
– Det var trevligt, vad ville han, frågade Lundman och höjde intresserat blicken över de
halvmeterhöga buntarna.
– Han ville ingenting, det var jag som hade sökt honom. Jag ville höra om han hade några
bolag till salu.
Lundman nickade gillande, uppenbart övertygad om att gårdagskvällens samtal allvarligt
satt fart på mina ansträngningar. Han avbröts dock mitt i sin uppmuntrande kommentar av
ringsignalen från min mobil. Jag drog fram luren ur kavajfickan och slängde en blick mot
displayen utan att känna igen numret. Helt säker på att det var någon av alla de mäklare som jag
sökt under dagen beslöt jag att trots allt för att svara.
– Hej det är jag, Anna-Carin!
Jag stelnade till och tog några långsamma steg baklänges ut ur Lundmans rum. Väl ute ur
rummet klev jag snabbt in på mitt eget och stängde dörren.
– Jag lovade ju att ringa om jag fick veta eller höra något. Har du tid att träffa mig en kort
stund?
Samtalet var lika oväntat som oönskat och jag tyckte mig kunna höra mina egna hjärtslag.
– Javisst, det är klart. Jag kan komma nu om du vill, om det passar dig, svarade jag stressat.
– Bra, jag är på väg till Triangeln för att handla. Kan vi ses på parkeringsplatsen bakom Hilton?
Jag kan vara där om en kvart, hur funkar det för dig?
– Inga problem, jag kommer, svarade jag utan en sekunds tvekan.
När samtalet avslutades hade jag redan hunnit till ytterdörren. Med förbluffande snabbhet tog
jag mig ut via glasdörren i gatuplan och sprang i riktning mot bilen. Jag hade omedelbart insett
det illavarslande i Anna-Carins samtal och hade hoppats slippa höra av henne, överhuvudtaget.
Nu återkom hon redan samma dag vilket bara kunde tolkas på ett sätt och det handlade inte om
att återuppta vår förlorade kärleksrelation. Samtidigt var jag givetvis oändligt tacksam över
30