Maffians Bankir

våra handlingar i beslag och vi vet att det finns enorma brister i bokföringen. All den skit som
du har lyckats ställa till med det senaste året går inte längre att göra ogjort. Det är försent.
Lundman synade mig ingående i ett försök att utläsa min reaktion medan jag spejade bekymrat
tillbaka. Min tidigare trotsiga attityd och nonchalanta uppsyn var som utraderad.
– Så det du säger är att det är för sent, att det inte finns någonting som jag eller vi kan göra,
svarade jag och slängde i en uppgiven gest ut med armarna.
– Nej, det jag säger är att i ett avseende, när det gäller bokföringen, kan vi inte backa
bandet. Däremot måste vi klara av att hantera skatterna och se till att få klart inköpen av
filmrättigheterna. Bokföringsbrott är en sak, men om det tillkommer skattebedrägerier på ett par
hundra miljoner då får vi ett riktigt helvete.
Nästan dagligen hade Lundman försökt banka in det i skallen på mig, tragglat den förbannade
litanian om vikten av att klara inköpen av filmrättigheterna för att hantera de latenta skatterna.
Om och om igen. Allt hade runnit av som vatten på en osedvanligt hal och nonchalant
gåsdjävel. Sent, alltför sent, hade nu insikten om att jag nog borde ha lyssnat väckt mig till
liv. Djupt försjunken i tankar kring allt jag hört och sett under de senaste timmarna insåg jag
med krypande obehag vidden av de problem som tornade upp sig. Samtidigt som jag förstod
att uppgiften att hitta lösningar var nära nog oöverstiglig och under alla omständigheter skulle
komma att kräva Lundmans hjälp. Jag hörde föraktfullt mitt eget tonfall övergå i ett nästan
ömkligt bedjande.
– Jag har fattat att det handlar om att begränsa skadan och att läget är djävligt allvarligt. Kan du
räkna fram hur stora bolagens latenta skatteskulder är så jag vet exakt hur mycket som måste
läggas på filminköpen.
Omedvetet hade jag flyttat händerna till skrivbordet och vänt handflatorna undergivet uppåt
innan jag fortsatte:
– Skulle du samtidigt kunna tänka dig att fundera över om det finns några förmildrande
omständigheter för misskötseln av bokföringen, avslutade jag i en slags vädjande ton.
– Jag ska göra ett överslag på skatterna, men när det gäller bokföringen ser jag inga acceptabla
ursäkter. Du är ensam styrelseledamot i samtliga bolag. Visserligen är jag suppleant, men
styrelsen är ensamt ansvarig för bokföringen. Jag kan inte se vad som skulle kunna frita dig
från ansvar. Brottsbeskrivningen när det gäller bokföringsbrott är dessutom konstruerad så att
det räcker med att du agerat oaktsamt, det krävs inget uppsåt. Med tanke på ditt agerande borde
det vara rena barnleken för en åklagare att visa på din försumlighet och oaktsamhet. Nu är det
viktigare vi att prioriterar det som vi fortfarande kan påverka, skatterna.
22