Maffians Bankir

– Tack för hjälpen. Tack för att du tillät mig göra det jag gjorde. Utan din hjälp hade det aldrig
varit möjligt. Tack för att du lät mig ta pengarna från skattekontot.
Lundmans leende övergick långsamt i en allvarligare min;
– Låt mig få förklara ett par saker för dig. I det liv som jag tidigare levt har förtroende betytt allt
och inte varit något man får utan förtjänar. Du har hitintills inte gjort ett skit för att förtjäna utan
istället allt för att förbruka. Jag har själv försökt förstå varför jag gav dig en sista chans och det
är lika bra att jag säger det nu. Om du sviker mig på måndag så är vårt samarbete över. När och
om jag bestämmer mig för att slänga in handduken så garanterar jag att då är det också slut för
din del.
Den bara minuter tidigare skrattande och leende advokaten hade hastigt bytt skepnad. Mittemot
mig satt nu plötsligt en man som gjort sig till domare, och som vid minsta felsteg från min
sida var besluten att krossa mig. Lundmans närvaro hade så här långt räddat mig vid åtskilliga
tillfällen, hindrat mig från juridiska felsteg och skänkt tillit och stort förtroende bland mina
affärskontakter. Den varning som advokaten nu uttalat var i alla delar riktig och befogad. Utan
honom vid min sida försvann alla möjligheter till överlevnad. Valet att inte avslöja något kring
mina planer för Lundman komplicerade situationen ytterligare. Samtidigt som jag nu blivit allt
mera övertygad om att min egen agenda som konstruerats vid mitt inre ritbord var tvungen att
hemlighållas.
– Jag vet att jag har sagt och lovat samma sak tusen gånger tidigare. Den här gången är det
allvar så ta det jag säger ad notam. Du har alltid levererat och ställt upp för mig, i vått och torrt.
Jag vet att jag däremot aldrig har levererat. Det finns en lösning och jag ser den klart framför
mig, en tydlig strategi och jag kommer driva den hela vägen. Jag är formellt och ytterst ansvarig
för allting, alla fel som begåtts och över allt som missköts. När bilan faller är det tveklöst min
nacke som ryker först.
Jag lutade mig in över bordet och såg med allvarlig blick Lundman i ögonen innan jag fortsatte:
– Jag vill redan nu förbereda dig på att en rad händelser kommer inträffa. Saker som jag varken
vill eller kan avslöja. Du kommer att ställas inför situationer och företeelser som inte är vad de
först ser ut att vara. Därför måste jag be dig att vara extra kylig, behåll ditt lugn och agera först
när du vet.
Lundman betraktade mig en aning förbryllat och nyfiket men framförallt misstänksamt.
– Om jag ska kunna hjälpa dig så måste du berätta och göra mig delaktig.
– Det är omöjligt, svarade jag blixtsnabbt. Om du inte handlar och reagerar på ditt normala sätt
kan det äventyra hela lösningen. Jag bad dig om en sista chans i förrgår och du gav mig den.
84