Maffians Bankir

intresse de människor som passerade förbi. Några ensamma men de flesta i par. En del med och
andra utan barnvagn.
– Förlåt, är ni härifrån London, frågade den observanta damen med klarblå blick och väckte mig
samtidigt ur tankarna.
– Nej, jag är bara här tillfälligt. I affärer, svarade jag artigt.
– Jag förstår. Ni vet, min man och jag brukade ofta gå hit. Vi satt alltid på just den här bänken.
Trots att han gick bort för snart fem år sedan har jag fortsatt att gå hit. Han levde också för sina
affärer, fortsatte hon medan jag kände hennes skärskådande blickar.
– Vad arbetade er man med?
– Textilier, svarade hon nästan drömskt.
– Han importerade de mest fantastiska tyger från alla världens hörn. Oftast lät han mig följa
med på sina resor. Egentligen krävde han att jag skulle följa med. Han brukade säga att det
var nödvändigt för att hans själ skulle överleva. Det låter förstås gräsligt omodernt i dina öron
men det var så vi ville leva. I symbios och alltid i varandras närhet, förklarade den lilla damen
överraskande öppenhjärtigt.
– Jag vet inte om jag tycker att det låter omodernt. Snarare omöjligt i det samhälle som vi själva
har skapat. Alla krav har förändrat våra livsbetingelser och jag tror faktiskt att de flesta önskar
att få leva precis som ni gjorde, svarade jag och kände hur samtalet gripit tag i mig och hade
fångat min odelade uppmärksamhet.
– Det handlar om val och vilja. Den som väljer och vill lever, alla andra nöjer sig med att
överleva. Det brukade min man alltid säga.
– Det låter som om du hade en mycket klok man.
– Han var både klok och förnuftig. Men framförallt var han målmedveten och visste alltid vad
han ville få ut av tillvaron. Hans främsta styrka var nog att alltid låta kropp och själ vara ett och
att ständigt fokusera på det viktiga i livet.
Hon reste sig sakta från bänken stödd av promenadkäppen och riktade den skarpa blå blicken
bestämt emot mig.
– Nej unge man, jag ska inte sitta här och trötta ut dig med mitt prat. Du har säkert mycket annat
att tänka på.
Hon önskade mig en trevlig vistelse i London och försvann precis lika plötsligt som hon hade
dykt upp.
160