Maffians Bankir

Kapitel 43
Natten hade varit orolig och jag kom på mig med att sova allt sämre. Jag utgick ifrån att det inte
berodde på den obekväma britsen utan att det istället var ovissheten inför det kommande åtalet
som trasade sömnen i bitar. Samtidigt hade inte livet på de åtta kvadratmetrarna lämnat mig
opåverkad.
I den verkliga verkligheten hade det redan hunnit bli höst. Kräftskivorna var sedan länge
avverkade. Semestersolbrännorna var avflagade och vardagen hade återvänt. Från cellfönstret
blickade jag ut genom de ständigt tvärställda persiennerna. Ut över den gulnande parken med
Värnhemsskolan i bakgrunden. När jag inte tänkt på henne, det kommande åtalet eller advokat
Lundman var det friheten som fyllde mina tankar.
Isoleringen hade påverkat min syn på omgivningen mer än jag någonsin kunnat förstå och
försköt omedvetet stora delar av min verklighetsuppfattning. I den romantiserade bilden av
livet på utsidan försvann gråzonen från skalan och allt tenderade att övergå i endera svart eller
vitt. Det som jag alltid tidigare i frihet hade upplevt som någorlunda hyfsat och halvhyggligt
uppfattade jag nu som nästan oslagbart bra. Samtidigt som jag betraktade alla de problem som
jag i frihet sett som någorlunda lätthanterliga som närmast oöverstigliga. Inga intryck förblev
opåverkade av isoleringen.
Jag stod med tandborsten i munnen när häktespliten knackade på och slet upp inspektionsluckan
i dörrens mitt.
– Du har samtal från advokaten, sa han likgiltigt och sträckte in den trådlösa luren genom
luckan. Jag spottade ut tandkrämen och sköljde snabbt ur munnen.
– Åtalet har precis kommit och det ser ut ungefär som vi hade väntat oss. Jag kommer över till
häktet om en timme så går vi igenom det tillsammans.
Jag kände hjärtslagen allt tydligare och kände hur blodet pulserade vid tinningarna. Någonstans
inombords hade jag närt den fullkomlig orealistiska förhoppningen om att få slippa det som nu
såg ut att vara oundvikligt. Jag spolade iskallt vatten i ansiktet och drog på mig den urtvättade
gröna häktesoverallen. Timmen av väntan på Nordh kändes som en halv dag.
Det var med stor noggrannhet och professionell precision som advokat Nordh lotsade
mig igenom åtalet. Hörnpelarna var precis som väntat de grova bokföringsbrotten och
skattebedrägerierna. Ingenting var oväntat även om jag kanske hoppats att avtalen med MIS
skulle lett till att åklagaren hade avstått från att åtala för skattebedrägeri. Efter den två timmar
309