Maffians Bankir

Jag bläddrade snabbt och konstaterade att det utseendemässigt saknades varje likhet mellan
mig och mannen på bilden. Väsentligare var att alla skrivna uppgifter i passet nästan helt
överensstämde med de i mitt eget. Den enda egentliga skillnaden var att jag inte var född
i Falkenberg utan i Lund. Joakim Carlsson, Hans Joakim Carlsson, med en okomplicerad
namnteckning som jag utan minsta problem skulle lära mig att förfalska intill perfektion. Jag
gav mig tid att studerade passet som var så nära perfekt det kunde bli. Med en blick av slug
belåtenhet slet jag blicken från passet och höjde den hastigt mot Mats.
– Okej, plocka ut dom från ditt konto.
Mats skakade på huvudet och gav mig en oförstående blick.
– Det kontot är tomt
– Inte nu längre, för tio minuter drog jag över sjuhundra till dig, replikerade jag blixtsnabbt. Ta
ut åttio av dom och lämna till killen, men ge honom det i kontanter. Resten av pengarna som jag
satt över vill jag att du hanterar så här, instruerade jag och räckte över en hopvikt handskriven
lapp. Mats vecklade ut den och bet sig hårt i läppen innan han brast ut i ett asgarv;
– Varför så här, frågade han med tårarna rinnande av skratt.
– Därför! Jag ska förklara efteråt, svarade jag med ett spänt leende.
– Och jag då, igår antydde du att det fanns en rejäl belöning vid en snabb lösning?
– Visst fan, förlåt mig. Ta femtio till dig själv plus tio för det jobbet som jag behöver hjälp med
nu. Jag tyckte nog att ersättningen hamnat i något i överkant, men kunde samtidigt inte bortse
från att passet var förbannat bra.
– Okej chief, I fix, svarade Mats och viftade med lappen som jag lämnat. Den här ger mig fullt
upp resten av dan. Var ska vi ses klockan elva imorgon?
– Här blir bra och håll allt för dig själv, svarade jag.
– Det är lugnt. Mats tog fram plånboken där det synbart oanvända VISA-kortet satt instucket.
På framsidan stod präglat Joakim Carlsson och på baksidan fanns en version av den tafatta
namnteckning som jag just sett i passet.
– Vi ses imorgon, avslutade Mats och lämnade platsen med bilen som stått parkerad på tomgång
i närmare tjugo minuter.
Klart efter det uppgjorda schemat parkerade jag bilen utanför den lilla Expertbutiken på
Järnvägsgatan i Limhamn. Efter i schemat men med en av de viktigaste frågorna löst, passet var
fixat med VISA-kortet som grädde på moset. Inför tagningen av passbild slapp jag helt bekymra
mig över frisyren. Stubbet gick varken att förändra eller förbättra. Ur handskfacket letade
51