Maffians Bankir

– Mr Carlsson, vad kan vi göra för er?
– Jag vill be er ta hand om den här lådan. Den innehåller en oljemålning och jag vill att ni låser
in den åt mig.
– Det gör vi gärna. Ett ögonblick så ska jag lämna er ett kvitto, svarade mannen fortsatt leende.
Jag log för mig själv när jag tänkte på vilket djävla jobb det måste vara att stå och le dagarna i
ända. Timmarna av oavbrutet leende inne på Handelsbanken gav mig fortfarande träningsvärk i
käkarna. Mr Soo återvände efter bara någon minut till disken och sträckte över ett orangefärgat
kvitto.
– Då har vi målningen i tryggt förvar för er räkning. Finns det något annat vi kan stå till tjänst
med.
– Nej tack, svarade jag med ett kort leende och slängde fram en fempundssedel i dricks.
Solen hade sedan länge besegrat morgondiset och det annars så grå och glåmiga London
sprakade i färg under det gassande solskenet. Jag sneglade mot klockan som nu visade tjugo
över tolv engelsk tid. Det innebar att Eriksson redan var tjugo minuter försenad. Jag skruvade
mig en aning medan jag knäppte upp kavajknappen och lossade något på slipsen. Hade
Micke missat tiden? Kanske hade något viktigare kommit emellan? Eller hade den tidigare
gangsterledaren kort och gott tänkt skita i att komma? Jag stod kvar vid entrén till Hilton Park
Lane.
Oron återvände för ett ögonblick men jag bet samman och sköt tillbaks den. Ingenting skulle
längre rubba mig i övertygelsen om att lyckas. Istället körde jag ner handen i axelremsväskan
och tog upp mobilen som jag endast i yttersta nödfall beslutat mig för att använda. Nu
betraktade jag Mickes försening som ett solklart nödfall.
Mobilens simkort var inte svenskt och av helt andra skäl en de jag nu stod inför hade jag långt
tidigare på www.united-mobile.com köpt ett kontantkort med Liechtensteinskt nummer. Jag satte
igång mobilen och knappade in Mickes nummer.
– Tjenare det är jag. Ville bara kolla om du är på väg?
– Tio minuter, det är kaos i trafiken till city, svarade Micke lugnt.
– Jag är där vi bestämde. Vi ses, avslutade jag och släckte luren.
131