Maffians Bankir

Jag satt orörlig och blickade ut över genom hotellfönstret medan jag funderade över det som
blivit sagt efter att ha avslutat samtalet med de tre. Plötsligt slog det mig och jag ringde tillbaka
till Lundmans mobil från datorn.
– Jag måste be dig om en tjänst. Kan du gå bort till blomsteraffären på Regementsgatan och be
dem göra i ordning en vacker bukett som jag vill att de ska buda iväg?
– Till Louise, frågade advokaten nyfiket.
– Nej för helvete, det är till hennes morsa. Kärringen fyller femtio imorgon, så glöm inte att
sätta i ett gratulationskort.
– Från dig och Louise?
– Nej! Bara ifrån mig.
När samtalet avslutats kände jag mest bara en enorm lättnad över att slippa svärmorskalaset,
samtidigt som jag naturligtvis funderade över hur Louise skulle klara av att hantera den
uppkomna situationen. Hur tänkte hon förklara min plötsliga frånvaro?
Vid alla tidigare tillfällen hade hon valt att linda in det i lögner. Nu var förmodligen punkten
nådd där hon istället skulle välja att lägga alla kort på bordet.
Lunchen hade precis avslutats när hon kom gående längs korridoren. Tiden som passerat hade
gått henne närmast spårlöst förbi och möjligtvis bara förstärkt hennes kvinnlighet. Det axellånga
håret runt det näpna ansiktet den söta näsan och generösa läpparna. Till och med hållningen och
formerna var desamma. De känslor som han upplevt arton år tidigare återvände i ett slag och
accentuerades för varje steg hon närmade sig honom.
Redan under första dagen i första ring hade han lagt märke till henne och allt eftersom tiden gått
hade hans intresse för henne vuxit sig allt starkare. Hon hade aldrig varit en i mängden. Varken
lösaktig och lättfångad som de flesta av de andra tjejerna. Hennes mål och ambitioner hade varit
tydliga precis som hennes sätt att hålla killarna på avstånd. De hade pratat, skrattat och gjort
mängder av arbeten tillsammans.
Trots det hade han aldrig riktigt lyckats få till det och samtidigt av blyghet undvikit att röja sina
känslor för henne.
Under det sista gymnasieåret hade han tyckt sig märka ett allt större intresse från hennes sida
och det var också därför han bestämt sig för att lägga in stöten på den avslutande studentfesten.
Han kunde fortfarande minnas hur han räknat ned veckorna och dagarna. Tre års väntan. Men
det skulle vara värt det.
Så nära målet slogs allt i spillror och under några förgörande sekunder raserades delar av hans
värld. Den tid det tog för kräket att inför klassens killar skrävla om sin senaste erövring där
166