Maffians Bankir

Kapitel 41
Nästan tre veckor av tystnad hade passerat när jag mötte advokat Nordh i ett av häktets
besöksrum. Trots att det inte funnits några direkta nyheter att rapportera om hade advokaten,
med samma artighet som man visare en döende släkting, kommit förbi varje vecka för att tittat
till mig. Inte heller den här gången hade jag bett honom komma och besöket var oannonserat.
– Jag fick ett samtal från Mats Åström för några timmar sen. Polisen var på ditt kontor igår
och har beslagtagit alla avtalen som du skrev med MIS i Schweiz. Jag utgår ifrån att det inte
kommer att medföra några problem. Du har ju själv nämnt avtalen i dina förhör.
– Tvärtom. Den enda anledningen till varför jag har tagit upp avtalen under förhören har varit
för att trigga polisen att hämta dem. Om ingenting annat så räknar jag med att avtalen med MIS
i varje fall ska fria mig från skattebedrägeriet. Dessutom är underskotten som genererats genom
avtalen redan bokförda i vart och ett av bolagen. Avtalen fanns där enkom för att polisen skulle
hitta dem. Det där var en bra nyhet.
Trots mitt ganska nöjda svar såg Nordh fortsatt bekymrad ut.
– Det här med advokat Lundman känns verkligen obekvämt. Fortfarande har ingen hört så
mycket som ett ljud ifrån honom.
– Nej, hur i helvete ska han kunna ringa eller skriva när han sannolikt har varit död i snart en
månad, svarade jag och slängde en ilsken blick mot Nordh.
Lögnen som han misstänkt mig för började alltmer likna en förbannat obehaglig sanning.
– Den där LB Carlsson radar upp förödande misstag och jag ogillar starkt hans nonchalanta
och arroganta attityd mot dig. Lundman har varit försvunnen så länge att jag ur etisk synpunkt
nu ser mig tvingad att själv agera. Jag har en del kontakter på rikskrim som jag utgår ifrån
kommer göra helt andra bedömningar med hänvisning till dina uppgifter. LB Carlsson är en
riktigt enfaldig djävel och det finns någonting anmärkningsvärt i hans sätt att angripa dig.
Någonting djupare som närmast gränsar till hatiskt. Nordh tystnade och betraktade mig medan
jag funderade innan jag till sist bara skakade på huvudet.
– Sorry Calle! Jag kan fan inte komma på varför eller vad jag eventuellt kan ha gjort honom.
Men du har helt rätt i att han tycker förbannat illa om mig.
Jag försökte att blicka bakåt för att minnas någon särskild episod eller händelse från
gymnasietiden men ingenting dök upp. Det var knappt att jag ens klarade av att se bilden av
nörden Lars Bertil Carlsson framför mig. Vad var det nu Anna-Carin Schultz sagt när jag ringde
henne? ”Säg inte att du pratat med mig, jag gillar honom inte!” Vad hade hon menat? Vilka
304