Maffians Bankir

Kapitel 34
Jag ögnade raskt igenom menyn innan jag bestämde mig
– Jag tar minestronen. Vad säger du?
Eric Anderson som bara precis hunnit öppna foldern nickade instämmande.
– Låter nyttigt. Jag känner mig fortfarande mätt efter helgen, svarade han och strök handen över
magen. Jag ligger just nu femton kilo över min matchvikt, men som tur är älskar min fru mig för
plånboken. Inte mitt midjemått. Hur ser ditt liv ut förresten? Jag har aldrig frågat dig om fru och
barn?
– Nja, inledde jag trevande. Jag har inga barn och mitt senaste förhållande tog slut för ungefär
en månad sedan. Men jag träffade en tjej här nere förra veckan. Kanske, jag vet inte. Kanske kan
det bli något allvarligt av det. Man vet aldrig, slutade jag med ett försiktigt leende.
– Så med lite tur lämna du Zürich med en ny brud och ett välfyllt bankkonto, sa Anderson
samtidigt som han böjde sig ner och fiskade upp en mapp ur sin portfölj.
– Det var tur att du ringde mig redan idag. Strax innan jag gick hit fick jag ett avtalsförslag
mailat. Ett utkast som innehåller det mesta av det som vi har pratat om. Beloppet är detsamma
och villkoren för hur målningen får disponeras är helt i enlighet med det som din advokat
föreslog. Jag har diskuterat med min kontakt. Hans förslag är att vi möts på banken imorgon
tisdag. Jag har lovat att återkomma till honom och bekräfta tiden så snart du och jag har kommit
överens, avslutade han och räckte över en kopia av det tiosidiga och tättskrivna avtalet.
Jag slängde en blick på förstasidan där advokat Lundman och Greenwood Trust Plc angavs vara
parterna. Beloppet hade preciserats till femmiljoner euro och det fylldes med paragrafer och
punkter som helt utelämnats i det avtal som jag bara timmarna tidigare hade ingått med Altmann
och Weibel.
– Som du säkert förstår måste jag låta en schweizisk advokat gå igenom det här först.
– Det fattar jag, samtidigt som min kontakt vill komma vidare så snart som möjligt. Han vill
under inga omständigheter hamna i ett läge där hans erbjudande används för att trigga priset
i någon slags inofficiell budgivning. Därför vill jag kunna gå tillbaka till honom med dels ett
besked om tid och dels att du står fast vid det vi tidigare talat om, förklarade Anderson otåligt
och med ett stresspåslag som han inte visat prov på tidigare.
Med all min dyrköpta rutin i att handla under press riktade jag en skarp blick mot Anderson.
– Jag står fast vid allt som jag tidigare sagt och vid det som vi redan har kommit överens om.
Samtidigt är målningen min mest värdefulla tillgång och jag har därför för avsikt att gå igenom
det här avtalet mycket noggrant. Det kommer inte ta någon längre tid. Förmodligen är en dag
262