Maffians Bankir

vända mig om med en den något överraskande frågan:
– Förresten, vill du slippa att vara suppleant i bolagen?
Lundman tittade upp oförstående och osäkert över om han uppfattat frågan rätt. Rollen som
reserv i alla mina bolag var snarare en obehaglig belastning än något hedersuppdrag.
– Som du säkert förstår, inte mig emot, svarade han reservationslöst.
– Bra, när du är klar med beräkningarna vill jag att du skriver till Bolagsverket och begär ditt
utträde ur samtliga bolag. Helst idag.
Samtidigt med svaret fiskade jag fram en handskriven lapp ur skjortans bröstficka och räckte
den över bordet till Lundman.
– Gör i ordning ändringsanmälningarna, den här killen tar din plats i alla bolag.
– Vem fan är det här, frågade han utan att ens försöka uttala namnet.
– Han är svensk medborgare, för tillfället bosatt i Beirut.
– Och hur fan ska han kunna skriva under ändringsanmälningarna?
– Det är lugnt. Ahmed kommer hit om ett par timmar, han har rätt att teckna killens namn. Jag
svalde en munfull av kaffet och försvann snabbt över till mitt eget arbetsrum.
Allt tydligare insåg nu Lundman att något verkligen var i görningen. Vad det rörde sig om
förstod han dessbättre inte, bara att det handlade om en andra agenda som noggrant hemlighölls
från min sida. Att kurden Ahmed på något sätt var delaktig i denna agenda gav Lundman
enbart större anledning att känna oro. Samtidigt innebar hans utträde ur bolagen en något större
möjlighet att klara rentvå sig själv i de framtida processerna. Att rättegångar skulle följa i spåren
av min bolagsslakt var något som Lundman vid det här laget var hundraprocentigt övertygad
om. Utträdena ur bolagen förde honom en bit bort och ju längre desto bättre resonerade han tyst
för sig själv.
Jag hade noterat en tydlig lättnad i advokatens svar när han erbjudits att befrias från uppdragen
som suppleant. Samtidigt insåg jag att Lundman nu måste förstått att jag var i full färd med nya
djävulstyg och att risken för upptäckt därmed var betydligt större än tidigare.
Lundman reste sig långsamt ur stolen, tog några steg och lät den halvöppna dörren till sitt rum
glida igen. Han öppnade plånboken för att söka igenom packen av visitkort och fann snabbt det
han letat efter. Det mest simpla i samlingen, tryckt på enklast tänkbara papperskvalitet. Samma
lankiga sort som automaterna på alla tågstationer spottar ur sig.
Uppgifterna på visitkortet var knapphändiga och saknade såväl kontorsnummer som adress.
Mobilnumrets sifferkombination skvallrade dessutom om att det gick till ett kontantkort.
74