Maffians Bankir

– Ernst & Young, svarade den kvinnliga receptionisten
– Jag söker revisor Michael Grenwall, inledde jag efter att ha presenterat mig.
Fyra timmar senare konstaterade jag att jag lyckats få tag i tretton av personerna på listan. Till
alla övriga hade lämnats meddelande om att jag snarast ville bli kontaktad och kvar återstod
endast två att kontakta när min mobiltelefon ringde.
– Hej, det är mamma. I samma ögonblick som jag svarade förebrådde jag mig för att ännu en
gång ha nonchalerat mina föräldrar.
– Hej mamma, hur är det, frågade jag trots att jag uppfattat hennes sorgsna och bekymrade
tonläge. Svaret kom vindsnabbt.
– Jag fattar inte hur du så fullständigt kan skita i dina föräldrar. Du ringer inte när du lovat höra
av dig, du kommer inte när du säger att du ska komma. Förstår du inte att pappa och jag är
oroliga?
Jag kände klumpen av självförakt i magen växa. Hon hade inte en aning om hur eländiga mina
dagar egentligen såg ut och minst av allt ville jag låta henne få vetskap om det. I takt med att
jag helt slutat höra av mig förstod hon säker att något var fel. Ingen känner sina barn bättre än
föräldrarna. Dessbättre kunde hon förmodligen inte ana hur fel allt stod till. Säkert oroades hon
också över den borgen som jag övertalat båda mina föräldrar att teckna. Samvetet plågade och
jag tvingades ta mig samman innan jag svarade, väl medveten om att hennes farhågor var mer
än berättigade.
– Förlåt att jag inte hört av mig men tiden har sprungit ifrån mig. Alla dagar har varit späckade
med möten hos revisorer och med mina banker. Jag har faktiskt varit på väg att ringa flera
gånger, jag har bara inte hunnit.
Ekot från den urholkade lögnen ljöd under bråkdelar av en sekund inom mig, en så enfaldig
förklaring att inte den mest sinnessvage skulle låta sig luras. För att komma från en svindlare,
lägre än lågt.
– Menar du på fullt allvar att du inte haft ens fem minuter över för att ringa hem till oss, frågade
hon nu förtvivlat med en gråtfärdig röst som stockade sig.
– Nej det gör jag inte, det jag försökte säga är att jag har haft mer att göra än jag kan förklara.
Men jag ska ändra på det, jag ska försöka komma hem till er i helgen.
– Förstår du inte att vi är oroliga, din pappa sover inte på nätterna. Din syster hör av sig varje
dag men du är som bortblåst. Det är precis som din pappa säger, du är en stor djävla egoist
som bara hör av dig när du behöver något. Jag kunde höra hur hennes oro sakta hade övergå i
irritation och ilska.
28