Maffians Bankir

– Så du behöver inte längre min hjälp med målningen, frågade schweizaren med syrlig
överlägsenhet.
– Inte i nuläget. Jag har tvingats att tänka om. Vi måste först fastställa målningens äkthet och
historia innan vi går vidare.
– Vad synd. Jag har annars några riktigt bra och seriösa kontakter, sa Hässler och slog uppgivet
ut med armarna.
Jag kunde inte låta bli att jämföra det intrycket som schweizaren gav med intrycket som Eric
Anderson gett tidigare under morgonen. Det fanns en helt annan pondus och professionalism
bakom engelsmannens attityd och agerande. Jag reste mig än mer rastlös och uttråkad ur
besöksstolen och gick mot dörren.
– Jag går ner och kollar hur det går för våra jurister. Jag vill absolut ha avtalen klara och
undertecknade idag.
– Utmärkt idé, svarade Carl Hässler när jag hunnit halvvägs ut ur rummet. Glöm inte
betalningen, flinade han med ett rovdjursgrin.
Beslutet och beskedet från mrs Davies lät vänta på sig. Eric Anderson satt fortsatt omgiven av
sina edsvurna medhjälpare när det sent omsider ringde i mobilen.
– Ni har grönt ljus att köra! Handlingar och nödvändiga likvida medel kommer att finnas hos
den handläggare på Bank Leu som vi normalt använder oss av. Allt kommer att vara tillgängligt
där senast under tisdagen. Swiftöverföringen går från Chase JP Morgan i Tel Aviv inom en
timme.
Anderson lyssnade utan att avbryta och kommenterade det han hört med ett kortfattat utmärkt
strax innan samtalet avslutades. Med de övrigas odelade uppmärksamhet riktad emot sig
informerade han därefter de övriga i rummet innan han kvart över tre slog numret till min mobil.
– Jag har precis lagt på luren med min kontakt och han visade sig faktiskt vara intresserad.
För min egen del ser det dessvärre ut som om våra möten här kommer att pågå hela helgen.
Eftersom jag kommer att vara kvar så tänkte jag föreslå att vi tar en frukost imorgon för att
diskutera hur vi ska gå vidare med målningen.
– Det passar mig utmärkt, svarade jag snabbt och tvingades att lägga band på mig.
Samtalet från Anderson kom precis efter att jag hade slagit mig ner på trappan till MIS
huvudentré för att slå ihjäl tid och samtidigt njuta av en stund av solen. Jag reste mig och tog
mig springande in till konferensrummet där Lundman satt omgiven av sin avtalsutkast . Lätt
exalterat klappade jag honom på axeln.
234