Maffians Bankir

– Så vad säger du? Tror advokaten på det här, frågade jag med illa dold stolthet över det jag för
egen del ansåg vara en genialisk plan.
Lundman plockade upp och studerade nu mera noggrant skissen som jag hade gjort. Efter att ha
ägnat den några minuter la han ifrån sig blocket och nickade återhållsamt.
– På det sätt som du nu har lagt upp det skulle det faktiskt kunna gå. Det bygger å andra sidan
helt på att du får med dig alla de som du behöver. Även om det här skulle fungera återstår
fortfarande problemen med Tomelilla Sparbank och Erngren. Det måste ju också lösas för att det
du skissat ska vara meningsfullt. Eller hur?
– Du har helt rätt. Men jag behöver en del ytterligare besked innan jag vet hur jag ska angripa
Tomelilla och Erngren. Det räknar jag med att få inom den närmaste veckan. För min del är det
trots allt viktigast att du och jag är överens.
Lundman som lutat sig in över bordet satte sig nu käpprak i stolen och spände ögonen i mig.
– Jag har tappat räkningen på hur många gånger jag har ifrågasatt ditt och därmed också mitt
eget omdöme. Jag säger inte att det är rätt den här gången heller, men det verkar konstruktivt
och jag ser för närvarande ingen bättre lösning. Visst kan jag ha fel den här gången också, men
det är lika bra att vi sätter igång arbetet direkt, avslutade Lundman.
– Bra! Jag har nämligen redan bestämt möte med några av mina kontakter klockan tio imorgon
förmiddag. Då ska jag presentera förslaget och jag vill absolut att du ska vara med. Det kommer
att ge en helt annan tyngd om vi är där båda två, förklarade jag.
Efter att alltid valt att göra allting själv insåg jag nödvändigheten av Lundmans kompetens.
– Jag är här och jag är med, svarade advokaten och höjde glaset med mineralvatten i en skål.
– Gesundheit, svarade jag.
213