Maffians Bankir

Vi nickade samtliga allvarligt mot Grey utan att kommentera. Doktor Weibel förde tändarens
låga mot pipan och drog ett djupt halsbloss medan professorn fortsatte sin redogörelse.
– Jag hade nu tänkt redovisa det jag har fått veta sedan igår. Det kan innebära ett verkligt
genombrott, men ställer samtidigt höga krav på skärpa och integritet, sa Grey och spände
blicken i mig.
Professorns hastiga och något oväntade utspel tvingade mig att svälja tungt. I ett slag växlade
stämningen i rummet till hotfullt allvarsam och trots ventilationen kändes luften plötsligt
instängd och kvav. Jag anade de övrigas granskande blickar och såg hur Weibels ögon smalnade
av till två gnistrande streck som skärskådade mig. Professorn återtog snabbt initiativet.
– Innan jag går in på några ytterligare detaljer vill jag att du, mr Carlsson, berättar om det finns
något i hela den här historien som du valt att hålla för dig själv. I ärlighetens namn vet vi ju inte
särskilt mycket om varandra och då speciellt inte vi om dig, avslutade Grey och jag förstod att
min trovärdighet på något sätt nu var ifrågasatt.
Under några sekunders kvävande tystnad kände jag mig plötsligt omringad av en
ogenomtränglig barriär av misstänksamhet. Jag vände kort ner blicken mot den blankpolerade
bordsskivan medan hjärtslagen dunkade och pulsen rusade och tog ett djupt andetag för att fylla
lungorna innan jag svarade. Utan tecken på tvekan eller osäkerhet vände jag mig sedan direkt
till Grey.
– Ja, det finns något som jag avsiktligt valt att hemlighålla! Allt det jag har berättat om
målningen stämmer. Hur jag erbjöds och förvärvade den och så småningom återupptäckte den
efter ett besök i en antikvitetsaffär. Så långt är allt det som jag har berättat sant. Men mitt namn
är inte Joakim Carlsson!
Svetten som rann längs ryggraden var så kall att den nästan fick mig att skaka av frossa. Jag höll
ett stadigt grepp om stolens karmar för att klara av att hålla händerna i schack. Blickarna från
de övriga runt bordet antydde inte minsta förståelse utan snarast patologisk känslolöshet när jag
gav dem mitt rätta namn.
– Forsätt, sa Weibel missnöjt med en blick som skar rakt genom mig. Han tog sakta av sig de
tunna läsglasögonen och synade mig ingående med ena skalmspetsen vilande mot underläppen.
– Jag har stora problem med de svenska skattemyndigheterna och kommer sannolikt att gripas
om jag återvänder dit. När jag förstod att målningen som en gång hängt på min vägg kunde
vara ett original beslöt jag mig för att i all hast lämna, eller snarare fly Sverige, förklarade jag
ursäktande och vände mig till professor Grey.
– När sedan du kom in i bilden så förändrades förutsättningarna drastiskt. Å ena sidan förstod
jag att sannolikheten för att lyckas få målningen etablerad som ett original av Rafael hade ökat.
248