Maffians Bankir

– Det gör ingenting, svarade hon kort. Klockan åtta. Är det för sent om jag kommer klockan
åtta, frågade hon med munnen full av glass.
– Absolut inte! Det passar mig perfekt, sa jag och sneglade mot klockan som bara precis hade
passerat tre. Det innebar att jag skulle få chansen till ett par timmars välbehövlig sömn.
– Mitt tåg från Helsingör är framme prick åtta. Möter du mig på stationen?
– Självklart. Jag ser verkligen fram emot att få träffa dig igen, slutade jag och kom på mig med
att le.
– Tack Joakim. Detsamma. Vi ses klockan åtta.
Jag svalde tungt när samtalet avslutats. Kanske skulle det trots allt inte bli så förbannat trevligt.
Inte efter att jag hade avslöjat alla mina lögner och berättat sanningen om mig själv. Speciellt
inte när hon fått veta att jag inom mindre än ett dygn skulle komma att sitta inburad. Samtidigt
som jag hade bestämt mig och att nu fick det bära eller brista. Jag tänkte ge henne precis hela
storyn.
Jag slet av mig kläderna som jag nu hade tillbringat det senaste dygnet i och med gardinerna
fördragna ställde jag därefter klockan på väckning tre timmar senare.
Orkeslös och utslagen stöp jag i säng och somnade på magen. Helt i avsaknad av medicinsk
hjälp.
285