Maffians Bankir

Kapitel 4
Det ihållande högtrycket låg orubbligt parkerat över södra Sverige och med knappa två veckor
till midsommar dränktes Malmö i dagligt solsken. Kompromisslöst bet sig termometrarnas
kvicksilverpelare fast vid trettiogradersstrecket. Trots att semestrarna för flertalet ännu inte
startat var det som om solen rensat staden på dess invånare och bemannat samtliga strandremsor
och golfbanor. Värmeböljan hade fått sjukskrivningstalen att skena, komptimmar att tas i
anspråk och fäder utnyttjade den pappaledighet som egentligen reserverats för kommande
olympiska spel. De stora torgen och gågatan låg öde och på ett nästintill spöklikt sätt hade all
trafik övergett de centrala delarna av Malmö.
Jag lämnade favoritbutiken Engelska Herr på Djäknegatan med som så ofta några skjortor
och tröjor mer än vad jag behövde. Väderleken gav mig den perfekta ursäkten eftersom hettan
krävde mängder av klädbyten. Att garderoben redan var överbelamrad bekymrade mig inte
det minsta då jag sedan länge mist kontrollen över min närmast sjukliga skjortmani. Inga
tecken tydde heller på att större väderomslag var att vänta. I varje fall inte enligt de hyllade
meteorologer som genom vädrets förtjänst upphöjts till superhjältar.
Åter på gatan kavlade jag upp ärmarna och kastade en snabb blick mot klockan som just
passerat två. Den kompakta värmen vällde över mig och jeansen smetade fast och satt tajt som
en kroppsmålning. Bilen hade i vanlig ordning felparkerats några kvarter bort, snett utanför
den grådaskiga tingsrättsbyggnaden på Kalendegatan. Det var tveklöst en överdrift att beskriva
bilen som parkerad. Jag råkade oftast bara precis ställa ifrån mig den där det kändes som mest
bekvämt.
Efter att ha korsat Djäknegatan vid Silverbergshuset stannade jag till vid skyltfönstret utanför
Englunds Antik. När den några år tidigare legat på Södra Förstadsgatan hade jag varit en trogen
kund hos den lilla men välsorterade antikvitetsaffären. Bekvämt eftersom det var i gatuplanet av
fastigheten där jag fortfarande bodde. Efter flytten hade jag enbart hastat förbi, men efter att nu
slängt en nyfiken blick genom fönstret beslöt jag att avlägga en visit.
En behaglig svalka med en doft av möbelpolish och äldre böcker sköljde över mig som en
sommarbris när jag kom innanför dörren. Jag såg mig omkring och konstaterade en aning
besviket att ingen ur ägarparet fanns där. Istället hälsade jag förstrött mot en äldre oansenlig
och grålätt kvinna som stod upptagen vid disken med något slags pappersarbete. Halvvägs in
i butiken gjorde jag mitt första stopp och stannade jag till vid en magnifik bordslampa med
vackert driven silverskärm. Inte tacky, mer skönt stilren.
13