Maffians Bankir

– Hej älskling, är du på bushumör?
Överrumplad och fullständigt skräckslagen skrek hon hysteriskt.
– Är du inte klok din idiot, ska du skrämma livet ur mig!
Hon slet sig ur mitt grepp och slog ifrån sig med armarna.
– Förlåt, det var inte meningen att skrämma dig. Kom, jag vill ge dig en kram.
Motvilligt gick hon fram till mig och jag kände hennes snabba hjärtslag. Andhämtningen var
fortfarande häftig och hon skakade efter skräckupplevelsen. Jag kysste försiktigt hennes kind
medan vi stod orörliga mitt på badrumsgolvet. Med fingertopparna torkade jag sedan hennes
kinder, höll om henne och lät sakta händerna falla för att stanna vid hennes midja. Jag smekte
hennes höfter och drog henne närmare intill mig. Långsamt böjde jag sedan ner huvudet och lät
tungspetsen glida längs hennes hals ner mot axeln. Med en snabb rörelse frigjorde hon sig från
mina omslingrande armar och tog ett bestämt steg bakåt. Efter alla år kände hon igen introt och
var definitivt inte med på noterna.
– Jag ska göra mig i ordning nu, fräste hon skarpt. Vi behöver för fan inte alltid komma försent.
Tar du duschen på gästtoaletten så har vi chansen att komma i tid för en gångs skull.
Jag förstod utan att behöva använda ens bråkdelar av min intuition att möjligheterna till en
snabbis innan maten var kalkade. När Louise väl bestämt sig var hon orubblig.
– Se för helvete till att låsa dörren i fortsättningen. Vem fan som helst kan ju gå rakt in, vräkte
jag indignerat ur mig.
Bitch var den enda tanke for igenom mig när jag med badlakanet runt höfterna gick slokörat mot
gästtoaletten.
Anropet till spaningscentralen kom in strax före klockan åtta.
– Objektet är i bostaden, vi misstänker att han lagt märke till oss. Kan vi göra ett snabbt
fordonsbyte?
Svaret dröjde ett par sekunder;
– Okej, om ett par minuter så löser vi det!
Den svarta Forden lämnade med hög hastighet polishuset vid Porslinsgatan i riktning mot
Storgatan för att genomföra bytet.
88