Danske Studier 1910

150 C. W. v. SYDOW
tråden i beråttelsen synes vara av gæliskt ursprung, såsom en
jåmforelse med foljande gæliska saga visar:
Finn och hans man jagade en dag på White Glen och fick så
mycket villebråd, att de ej kunde båra hem det. Då kom en stor
man, barhuvad och barfotad, klådd i skinnklader, hålsade Finn
med hans namn, sade sig vara son till „the Lady of Green Insh"
och erbjod sig att tråda i hans tjfinst utan annan I6n ån att få
dcla mat och dryck med sin husbonde. Han blev antagen, och då
de andra tog var sin borda av villebrådet, snodde han ett rep,
som han band om hela återstoden av bytet. Dårpå bad han dem
lyfta bordan på hans rygg, men fastån alla tog i och lyfte, f6rmådde
de ej rubba den från stallet. Då tog han fatt i repet,
ryckte till och kastade till alias håpnad ensam bordan på ryggen.
Dårpå skulle de gå hem, och Gonan gick i spetsen, men jåttens
stortåsnaglar flådde av honom skinnet från nacken till halen, och
fast han ej hade något att båra, kunde han ej hinna undan. Slutligen
maste Conan såtta sig att vila, och jåtten gick då så fort
till Finns boning, att då de andra hann fram, hade han redan
hunnit gora eld, laga maten och dela upp den i portioner till var
och en. Efter måltiden bad Gonan, att Finn skulle gora sig kvitt
tjånaren, och denne fick då i uppdrag att håmta den fyrsidiga
bagaren, som kungen av Lochlann haft sen 24 år, och som Finn
och hans man forgåves sokt få tillbaka. Tjånaren gick så fort, att
han hann forbi den snabba marsvinden, som var framfor honom,
och den snabba marsvinden bakom honom blev efter. Om ett
dygn kom han tillbaka med bagaren. Conan utmanade honom då
till en hopptåvling, i det de skulle hoppa over en sjo. Gonan
fastnade i kårret på andra sidan och hann ej gora sig los, forrån
jåtten hoppat over sjon två ganger framlånges och en gang baklånges.
Conan ville nu att de skulle springa kapp till Ben Aidans
topp, och fastån jåtten kande sig trott, sprang han opp på toppen
och lade sig att sova, tilis han våcktes av att Gonan klåttrade
opp. Conan utmanade honom till brottning, men blev strax kulislagen
och bunden. Dårefter bad sig jåtten fri från tjånsten
och gick sin våg i fortreten over Conans nåsvishet, men ingen
kunde losa Conans band, ty for varje knut de loste, kom det 7
nya i stallet. Finn fick veta, att ingen kunde 16sa banden utom
den som knutit dem och smeden på White Glen, och till honom