Danske Studier 1910

158 i;, W. v. SYUOW
sågnema i någon mån okar rimligheten i Bugges åsikt, att motivet
år danskt, dock utan att denna kan anses tillfredsstallande
bevisad 1 .
6. Skrymes snarkningur.
Tors och hans kamraters nattro stordes snart av dån och
jordskalv, som skråmde in storre delen av skaran i ett sidorum,
dår de av ångslan holls vakna ånda till morgonen, då de upptåckte,
att vad de hort blott var snarkningarna av en sovande jatte.
Har man någon gang i nattens stillhet hort en riktig snarkare,
forstår man lått, hur nåra till hånds detta motiv ligger for den
som vill ge en åskådlig framstallning av en jåtte. Också tråffar
man analogier på åtskilliga hall. Det har sålunda jåmforts med
ett drag i sagan om „Askeladden och hans underliga hjalpare" 2 .
I en del varianter av denna saga omtalas nåmligen en man, som
med sin andedråkt haller sju våderkvarnar i gang. — Mera likhet
foreter en sagen från Tirolen om en jatte i Gnadenwalde, vilken
snarkade så att tråden darrade, och en bonde, som var ute och
åkte, trodde att det var ovåder. Når bonden råkade kora in i
hogra nasborren på jåtten, nos denne så att vagnen flog ånda till
trakten av Låns 3 . — I en gælisk saga omtalas en jatte, vårs andedråkt
oppnade och stångde en ekdorr och en jårndorr till hans
håla 4 . — Många andra liknande exempel kunde tillfogas 6 .
Att har soka någon direkt samhorighet vore emellertid fåfang
1 Fbrutom det redun meddelade materialet, fortjanar foljande episod ur
nedan utfbrligare meddelade serbiska folksaga om Bjornsonen att har namnas:
EU tiotal bonder med 40 hastar lastade med salt Overraskades av mbrket, men
fann en grotla, i vilken de gick in med alla hastarna for att dår tillbringa
natten. På morgonen rnarkte de, att det var i en dodskalle, som de overnattat,
men de hann ej komma ut, innan en vingårdsvaktare tog den och kastade den
efter en flock starar. Den fol] ner på ett barg, varvid en av dem som var i
hrot av en tand. — Fastan det ej ar en vante, som resenårerna haft till nattkvarter,
år situationen dock tamligen likartad, och den åsyftar liksom vantmotivet
att ge en skåmtsamt Overdriven forestallning om en jattes oerhorda
storlek. Men i tbrhållande till Skryme-episoden kan dock endast vara tal om
analogibildning, ej genetiskt sammanhang. 2 Grimm n:r 71, 134 3 Zingerle,
Sagen (1891) n:r 204. 4 Mac Innes 241; jf. Muller-Fraureuth, Die deutschen
Lilgendichtungen 66. 6 Se t. ex. Vilkina S. kap. 176; Henne am Rhyn, D. Volkss.
(1878) 221 n:r 432, Kennedy Fictions "244; Curtin Myths 210, 285, 295; Zs. d. V.
f. Volksk. XIX 154, 156; Schmidt, Volksleben d. Griechen 191; Revue d. Tråd.
pop. XVI 294.