Danske Studier 1910

172 C. W. v. SYDOW
2. Pojken och sjotrollet. En mera tråffande jåmforelse har
framstållts av v. d. Leyen, i det han anser den osteuropeiska sagan
om pojken och sjotrollet vara forebilder for Utgårds-episoden 1 .
En pojke låtsar sig åmna dra upp en sjo på det torra, och
sjorået eller djåvulen, som bor i sjon, blir forskråckt och ber honom
avstå. Det vill pojken inte, och sjotrollet foreslår då, att de skall
prova styrka. Forst skall de springa kapp, men pojken låter
„sin yngste son", en hare, springa i sitt stalle, och trollet kan
ej springa så fort. Då det sen år fråga om att brottas, ber
pojken trollet forst forsoka med „hans gamle farfar". Det år en
bjorn, och trollet blir åter besegrat. I en del varianter visar
trollet sin styrka genom att på sina axlar båra en hast runt
om sjon. Pojken forklarar sig kunna bara den mellan benen,
varpå han rider runt om sjon. Trollet maste då erkånna pojken
som sin overman och betala honom en massa pångar, for att han
skall gå sin våg och låta sjon vara i fred.
Denna saga har ganska stort slåkttycke med „Vallpojken och
jåtten". Enligt Oskar Hackman har den också uppstått på grundval
av ett motiv i densamma och leder sannolikt sitt ursprung
från Ryssland. I varje fall år den såkert av osteuropeiskt-slaviskt
ursprung och forekommer på germanskt område nåstan uteslutande
i de ostliga grånstrakterna. I Skandinavien år den alideles okånd,
men har i Finnland trangt fram till svenskspråkigt område under
sen tid. Hela sagan tycks vara jamforelsevis ung 2 .
Vad som i den hår refererade folksagan år av intresse, år
likheten mellan dess kapplflpnings- och brottnings-moUv och motsvarande
motiv i Utgårds-episoden. I båda fallen overlistas den
utmanande genom att han får tåvla med en skenbart obetydlig,
men i varkligheten ojfimforligt overlagsen motståndare.
I fråga om utforandet år skillnaden dock ganska stor. V. d.
Leyen påpekar sålunda, att „der nordische erzåhler hauft und vermehrt
also die kraftproben, er låsst die einzelnen mehrfaeh geschehen.
Ferner ist bei ihm alles kostlich fein und tief, wåhrend
der betrug in der volkssage uns ziemlich roh und plump erscheint".
Men frånsett att personuppsåttningen och inramningen år helt olika
i folksagan och Utgårds-episoden och att denna har tre motiv
(kappåtningen, drickprovet och kattlyftningen), som alideles saknar
1 v. d. Leyen 42. 2 Se utforligare harom Oskar Hackman i Brage IV
(1010) 137 ff.