Danske Studier 1910

72 C. W. v. SYDOW
våren (alideles som minnetaree-indianernas bufflar!) 1 . Hårårdock
icke tal om vårkliga månskor, utan om litilegumenn, o: ett slags
våttefolk.
Peder Fylling 2 berattar om en norsk trollkåring, Maske Bjørdal,
som gjorde de sillar levande, som man fcirsummat knacka ryggbenet
på. Grundtanken år hår tydligen densamma som i foregående
exernpel, fastan det har just galler att hindra benen att
bli levande igen, formodligen av angslan att de av håxan levandegjorda
sillarna kunde varna sina kamrater från att låta sig fångas,
ett resonnemang, som ofta påtråffas hos naturfolken.
6. Djurben i offerskick.
Åven i kultbruken kommer har berorda forestållningar till
synes om an dunklare och mora bemångda med andra ideer, vilket
ofta gor dem svåra att forklara.
Då lapparna såsom ovan nåmnts omsorgsfullt samlar den
dodade bjornens ben, lågger dem i deras naturliga lage och begraver
dem, sker det med den uttryckliga forklaringen, att det ar
for att den skall bli levande igen. Men dessutom iakttages vid en
sådan bjornfest, att allt kottet skall åtas upp, intet får låmnas, och
dårmed år man synbarligen inne på kultens område. Denna rituella
foreskrift om att allt kottet skall åtas upp och benen val
aktas påminner om foreskrifterna om påskalammet i 2 Moseb.
12:46 och 4 Moseb. 9:12: „Intet dårav skall låmnas kvar till morgonen
och intet ben skall sonderslås dårpå," men nåmnda skriftstållen
ger ej någon forklaring om varfor man skall fQrfara så.
Vid lapparnas renoffer åts kottet av deltagarna och at gudarna
låmnades bornen, de omsorgsfullt aktade benen och genitalia, och
ungefår samma sod råder hos Sibiriens mongolfolk. Att hår gå
in på de olika, varandra motsågande teorierna om offren, kan
knappast bidraga till det har behandlade åmnets klargorande.
Men det fortanar påpekas, att gudarnas andel mycket ofta består
just av sådana delar, vid vilka livet eller sjålen anses fast.
Blott ett rituellt bruk skall ytterligare namnas hår — ej emedan
det år sårskilt karakteristiskt i sig sjalv, utan emedan det år
hemma på skandinaviskt område. I Telemarken skulle man under
tre torsdagar efter varandra fore julen ej åta annat ån kottmat
och val gomma benen vid ovre bordsånden. De skulle sedan ka-
1 2
Årnason II 186. Folkesagn 62.