Danske Studier 1910

86 C. W. v. SYDOW
*Sclrweiz 6 (Rochholz, Schweizersagen I 316). I en saltkiilla i
Ryken melian Zofinger Boowald och Aare bodde dviirgar, som om nattema
ofta kom in i husen, tog av forråden och lagade sig måltid. De
kunde oppna vilken lås som halst med 3 slag av sina hammare. Forraden
minskades dock ej utan tvartom, och det kott, de skar ut ur korna,
hade vuxit till igen om morgonen, och korna mådde blott val. — En
gang kom en drang, som varit borta, hem på natten, medan dvargarna
holl kalas ocli iick lust att smaka. Trots deras varningar åt han ett
kottstycke. Då forsvann dvargarna for att ej mer återvanda. Vad de
anviint den natten var borta, och baktill på den biista kon fe lades
ett stort stycke, namligen det som drangen iitit upp.
*Schweiz 7 (Schweiz. Archiv I 239). Då man på hosten drivit
hem boskapen, markte man, att en ko var kvar. Det var redan sent, och
alpen år ej treviig att betråda på Michaelisdagen. Efter lottdragning maste
den yngste herden gå tillbaka. Kon fann han snart, men maste
stanna over natten i alphyddan. Om en stund våcktes han av en haxdans,
och han såg dem slakta kon. Han holl sig alldeles tyst, men blev
likviil upptåckt och nodgades av eu ung håxa att åta ett stycke
kott. Vid midnatt breddes kohuden ut, och kvarlevorna packades
in i den, var efter don syddes hop. Spokeriet upphorde och
herden somnade. På morgonen stod kon levande dår, men ett stycke
kott felades, tydligen det samma som han hade atit. (Glarus).
^Schweiz 8 (Jiiklin III 46). En man hade forlorat ett kreatur, i
alpen Vereina. Då han fann det, var det redan natt, och han maste
overnatta i en hydda. Om en stund vaknade han och fick se två man
slakta djuret och steka det på spelt. Ett litet stycke bjod de ho-nom.
Do de var fårdiga med måltiden, vecklade de in ben en i
huden och sade: „Stå upp och var som lorut, men om ett år skall
du finna din dod på den viilvda bryggan hår på alpen". Djuret stod
upp och var som forut, men det lilla stycket, som mannen hade
atit, felades. Månnens spådom slog in, och kreaturet dog efter ett år.
(Graubunden).
(En liknaude sagen i Jiiklin I 78 har ej varit mig tillgånglig).
Vorarlberg 1 (Vonbun 89). På Mansaura hogt over Tschagguns
skotte en piga några kreatur i en alphydda. En gang vid midnatt kom
ett helt band vattar („blitzen") dit, lagade mat och åt. Då de skulle
fara på morgonen, ropade en: „Det fattas ett ben, skar ett av
tra!" Når pigan sedan steg upp, fann hon en hop hiistgodsel på golvet.
Då hon kom ut i lagården, smekte hon sin ålsklingsko med orden: „Bevare
och viilsigne dig Gud!" Men med detsamma sjonk kon sam-.
man, blev mindre och mindre, tilis dår bara låg en tom hud, var i
bene il var in vecklade och bland dem ett tillskuret tråstycke.
*Vorarlberg 2 (Vonbun 88). En Montavoner herde hade sent en
kviill kommit till Latonz-alpen for att håmta en svart ko, som hade lamnats
kvar vid avfiirden. Han stannade over natten i alphyddan, men vid