Danske Studier 1910

170 C. VV. v. SYDOW
ståndare ej år vad de ser ut att vara, utan personifikationer av
abstrakta egenskaper eller maktiga naturkrafter. Det hela rojer
mera reflektion och innehåller fårre rent folkliga motiv an det
foregående.
3. Slåktskap med folksagan.
1. De underliga hjålparna. Iiedan Grimm har sokt påvisa
en viss overensståmmelse mellan åventyren i Utgård och folksagan
i sina anmårkningar till „Sechse kommen durch die ganze Welt"'.
I denna saga har hjålten i sitt såliskap en hel del underliga hjålpare,
av vilka en lopare år så snabb, att han i vardagslag maste
lågga av sig det ena benet, emedan han åljes springer for fort,
och en år så stark, att han rycker upp stora tråd som om det
blott varit halmstrån. Med dessa jåmfor Grimm Tjalve och Tor.
Detta uppslag har J.W.Wolf sokt narmare utfora 2 och påpekar
hurusom en motsvarighet till Tors drickande ur hornet forekommer
i en variant av sagan, i det en av de underliga hjålparna,
som ar ofantligt tjock och kan vidga ut sig till tretusen ganger
sitt vanliga omfang, dricker ur Roda havet, så att bottnen blir
torr, under det i samma variant loparen motsvaras av en ofantligt
lang person, som på ett ogonblick kan gå trehundra timmars våg 3 .
I andra varianter forekommer en storåtare och en stordrickare,
som ater opp all mat och dricker ut allt vin i kungsgården i .
Wolf har vid denna jåmforelse begått det felet, att han ej
har sokt utreda vilka egenskaper som ursprungligen tillkommit de
olika hjålparna, samt huruvida och i vilken form sagan varit kånd
i Norden på vikingatiden. I sjalva vfirket år de likhetspunkter,
han finner, håmtade ur enstaka, tillfålliga varianter, som ej forefaller
att vara synnerligen ursprungliga och som sakert ej varit
kånda i Norden forrån genom broderna Grimms sagor.
Om vårkligen någon slåktskap har foreligger, bor den bast
visa sig i de nordiska och keltiska varianterna av sagan, vilka i
detta sammanhang maste anses såsom de viktigaste, men en granskning
av dessa ger ett negativt resultat.
I de nordiska varianterna forekommer vanligen en lopare, en
lyssnare, en måsterskytt, ofta en åtare, en drickare och i några
varianter en kold- eller morkermakare, en frysare, en bårare, en
1 Grimm III anm. till n:r 71. 2 Wolf, Beitriige I 90 ff. 3 Grimm n:r 134
4 Åven Laistner beror dessa likheter (Sphinx II 151).