Danske Studier 1910

TORS I-'ARD TILI. UTGARD 175
men sedan bittert intill doden. Då han dricker ur den andra, så lider
han, medan han dricker, som aldrig forr, men nar han tar karlet från
lapparna, har han aldrig kant sig friskare. — Grisen delas melian dem,
men vaduren, som lamnats ur riikningen, håmnas genom att biira ut
gasternas andel, och hur mycket de an hugger den med sina svard, kan
de ej skada den. — Haxan kastar sin mantel over gåsterna, och de blir
forvandlade UH fyra vithåriga gubbar; men niir mantein tages från dem,
återfår de sin forrå skapnad. — Undren forklaras for dem så, att jatten
ar lattja pådriven av energi, den 12-ogde ar vårlden, våduren
manskornas synd, brunnarna logn och sanning, haxan alderdom
en. Krigarna somnar och vaknar på toppen av Cairn Feargaill
rned sina vapen och hundal' bredvid sig.
Vad som hår påminner om Utgård år dels ramen och den
symboliska utlåggningen av åventyren, dels episoden om ålderdomen.
Detta motiv år i detaljerna ej mycket likt Tors brottning
med Elli, men tanken år densamma. Likheten med den forut
citerade Gæl. 2 år storre, men detaljerna år dock mycket olika, i
det egentligen blott vådurs-motivet foreter någon fullt tydlig likhet.
Åven med Gæl. 1 råder en ganska påtaglig overensståmmelse, vilken
tyder på att åven denna ursprungligen haft en symbolisk utlfiggning.
—
De tre meddelade gæliska sagorna avviker ganska starkt från
varandra och ånnu mer från Utgårds-episoden, men overensståmmelsen
år dock av den art, att man maste antaga vårklig samhorighet
mellan dem inbordes och med Snorres beråttelse. Frågan
blir blott av vad slag denna år: Har irerna fått sagan av nordborna,
eller har dessa varit den mottagande parten?
Vad som genast faller i ogonen år den nordiska sagans stora
foretråden framfor de keltiska varianterna i fråga om klarhet och
fast komposition. Medan denna har en rad av tåvlingar i logisk
foljd och med vål beråknad stegring, år de keltiska varianterna
blott en hopning av vidunder och symboler, delvis av långsokt
beskaffenhet, och handlingen saknar ofta logik. Varfore skulle t. ex.
just Goll vara den baste krigaren i vårlden, då han misslyckats
lika svart som kamraterna, och varf'or skulle just Diarmuid få ett
skonhetskorn? Och vartill skall alla de i Gæl. 3 omtalade vidundren
tjåna, då de flesta ej deltager i handlingen?
V. d. Leyen, som i ovan citerade uppsats ej kånner någon
annan keltisk variant ån Gæl. 2, anser dårfor denna vara avledd
av den nordiska sagan. Han finner stod for denna sin åsikt dels