Danske Studier 1910

162 C. W. V. SYDOW
kyrkor, alla från norra Jylland; dock saknas i ett par varianter det hår
behandlade motivet 1 .
2. Nylandsk sagen: En tomte brukade spela drangen en mangd
spratt och denne beslot doda tomten. En ragnig morgon stållde han
sig på lur vid logdorren med en slågga i handen. Tomten stack ut
huvudet genom dorren liksom for att se på vadret, och i det samma
slog drangen till med slåggan. Men tomten sade blott: „Åhå, det
faller stora droppar emellanåt!" 2
3. Rysk hjaltedikt: Hjalten Dobrynja fick se en skoldmo rida framfor
sig, red fatt henne och slog henne med sin stålklubba i huvudet,
men hon red vidare utan att låta mårka något. Dobrynja trodde sig ha
forlorat sin kraft och provade den på en ek, sex famnar i omkrets, och
splittrade den med ett slag. Han slog skoldmon for andra gangen utan
resultat, varefter han splittrade en ek 12 famnar i omkrets. Tredje
gangen han slog till skoldmon, sade hon: „Jag tyckte de ryska
myggen bet mig, men se! det ar en rysk hjalte, som slog till mig."
Darmed tog hon honom i håret och stoppade honom i sin sadelpåse.
Då hennes hast tyckte bordan blev for tung, tog hon upp honom, och
då hon fann honom vacker, lat hon honom leva med villkor att han
svor att gifta sig med henne 3 .
4. Serbisk folksaga: En stark man, son till en bjorn, ryckte upp
ett stort boktrå med rotterna och gjorde sig en vandringsstav av den.
Han kom till en åker dår det gick tusen plojare, och paschan, som agde
åkern, satt och såg på arbetet. Bjornsonen bad om mat och slog vad,
att han ensam kunde ata upp all maten, som var avsedd for de tusen
arbetarna. Kunde han det, skulle han ha allt jarn på plogarna. Nar
matforan kom, åt han upp alltsamman, gjorde ett rep av unga bjorkar,
band darmed samman jårnen, hangde dem på sin stav och gick till en
smed for att få en jarnklubba smidd av plogjarnen till det skaft han
hade. Han provade den genom att kasta den upp i luften och låta den.
falla på sin rygg. Då klubban dårvid gick sonder, slog han ihjal smeden:
och gick till en annan med samma resultat. Den tredje smeden kunde
smida den så att den hflll. Han kom sen till en bonde, som plojde.
Dennes dotter kom med mat och spann under vågen, varvid rockhuvudet
satt instucket i hennes bålte med så mycket ull på, som en hast kan
bara i en full ullsåck på ena sidan. Bjornsonen fick lov att åta med
och sade att han kunde ata upp allt ensam, men sen han på bondens
uppmaning gjort korstecknet och låst bordsbon, blev han matt, innan
han atit halften. Han ville ha bonddottem till hustru, men hon var
redan bortlovad till Biko (= „Stormustasch"), som kunde komma vilket
ogonblick som hålst. I det samma syntes en mustasch sticka fram bredvid
ett barg, och i den satt 365 fågelbon. Straxt dårefter kom Brko
fram och lade sig med huvudet i sin fåstmos kna for att bli loskad.
Då slog Bjornsonen till honom i huvudet av all kraft. „Dar biter
1 Kr. Sagn III n:r 116, 119, 123; JF. IX 205; jfr. Sagn III n:r 117 (110-
112). 2 Nyland IV 119. 3 Hapgood, Epic songs 198.