Danske Studier 1910

80 C. W. V. SYDOW
om något inbordes sammanhang. Overensståmmelsen beror helt
och hållet på att båda vilar på samma folktrosunderlag och byggts
enligt likartade episka lagar.
En svårare fråga ar, om de europeiska formerna af „Det
skadade benet" åro liknande sjålvståndiga skapelser, eller om
någon narmare slåktskap dem emellan kan påvisas.
9. Det bortkomna benet: Pelops-ttjpen.
Inom europeisk tradition forekommer flera olika sagentyper,
vari handlingsmotivet „det skadade eller bortkomna benet" forekommer:
1) Pelopsmyten, 2) Vattarna och bondens ko, 3) och 4)
legender om helgonet och kon, samt myten om Tors bockslaktning.
I en grekisk myt beråttas om hur Tantalos hade slaktat och
anråttat sin son Pelops och bjod gudarna fita av hans kott. Ingen
av dem rorde anråttningen utom Demeter, som fortårde vanstra
skulderbladet. Zevs befallte Hermes lågga styckena i en kittel, ur
vilken Klotho drog upp gosson levande och mer skon an forut.
Demeter gav honom ett nytt skulderblad av elfenben i stallet for
det hon åtit upp.
En flerestades i Europa forekommande folksaga berattar om
hur en hjalte fflrrådes av sin trolosa moder, syster eller maka UH
ett troll, vilket dodar honom, i många varianter (sarskilt de från
sydostra Europa) genom att hugga honom i stycken, varefter han
dock blir vftckt till liv igen genom något overnaturligt vasen.
Denna episod har i den ungerska varianten, Eisenlaci, fått en utformning,
som kommer Pelopstypen nåra: Eisenlaci har på egen
begaran huggits i stycken och lagts i sin hasts sadelpåsar. Hasten
springer till ormkonungen, som lagger styckena i ordning och våcker
honom till liv; men på vågen har ena skulderbladet fallit ur
pasen och ormkonungen maste dårfor såtta in ett nytt, tillvårkat av
guld och elfenben 1 .
Det finns dessutom en liten grupp sågner, som foreter en våsentlig
likhet med Pelopsmyten. Jag anfor har varianterna i ut-
1 Mailath II 195 (Stier-Erdélyi 107). Detta ar den enda av mig kanda variant
av sagan om den trolosa modern, van motivet „det forloiade och ersatta
benet" forekommer, men det fortjanar kanske att anmarkas att hjalten i en
variant från Epirus [Halm nr. 32] ar son till ett skulderblad. Modern
bade niimligen blivit bavande genom ett skulderblad, som bon hittat på en sien
och stuckit i sin gordel.