Danske Studier 1910

TORS FARD TJI.L UTGÅRD 67
digt, men vilka dock i det hånseendet liknar den, att de handlar
om djur eller manskor. som uppåtits eller formultnat och dock fått
liv igen tack vare den omståndigheten att benen bevarats. Redan
detta ger episoden ett ej ringa intresse, emedan man dårfor maste
forutsatta, att den vilar på någon folktro.
Nfistan ånnu mer uppmårksamhet från vetenskapens sida kan
emellertid påråknas av det forhållandet, att sågner och legender
ar kånda, som maste anses stå i ett ganska nåra slåktskapsforhållande
till myten, och vilka dårfor icke blott kan belysa den till
grund for densamma liggande folktron, utan åven mytens tillkomst
och utbredning som sådan.
Sålunda beråttas om den helige Germanus, att han en gang,
medan han vandrade kring med sitt folje i Wales, fick nattkvarter
hos en fattig herde. Denne slaktade och anrattade åt dem sin
enda kalv. Vid måltiden inskårpte S:t Germanus hos sina kamrater,
att de ej flck bryta något ben. Sedan de atit, samlades alla
benen på kalvens skinn, varefter den strax blev Ievande igen och
borjade åta bredvid sin moder.
Samma legend beråttas åven om en del andra — mest irska
— helgon och i några varianter, som ar mera drastiskt folkliga, år
overensståmmelsen med den norska myten t. o. m. ånnu storre, i
det helgonet sjalv åger djuret, och motivet „det sonderbrutna lårbenet",
som i den hår citerade legenden blott forekommer såsom
mojlighet i helgonets uppmaning att ej bryta sonder något ben,
ar fullt utfort i nåstan samma form som i myten.
Likheten melian legenden och myten år så påtaglig, att den ej
kan vara lillfållig, så niycket mindre som båda tillhor nårliggande
geografiska omraden. Men varpå beror den? Det duger i varje
fall ej att, såsom man fore Bugges framtrådande såkert skulle gjort,
utan vidare anse legenden såsom lån från nordisk mytologi, ty
den hår citerade Germanuslegenden forekommer redan i Nennii
Historia Britonum, ett vårk som enligt Zimmer 1 avslutats år 796,
alltså mer ån 150 år fore HymeskviOa och på en tid då något
nåmnvårt kulturutbyte melian skandinaver och britanno-kelter
knappt kan ifrågasåttas.
Ånnu mer invecklat blir problemet genom forekomsten av en
folksågen med ungefar foljande innehåll:
En hop vfittar slaktar och åter en bondes ko. Bonden får
1 Zimmer, Nennius Vindicatus 81, 82.
5*