Danske Studier 1910

TORS FARD TIM. UTGÅRD //
Hon bad då att få de ben och fjådrar, som fanns kvar, satte hop
dem och gjorde gåsen levande, varefter den forenade sig med den
ovriga Ooc.ken och flog bort 1 .
En liknande mytisk uppvackare finns aven, dår frågan år om
återuppvåckandet ej av benen utan av en annan del eller av hela
kroppen. Sålunda beråttas de indiska Ribhus, sedan en ko offrats,
smida en ny, som de beklader med den doda kons hud 2 . Om den
grekiska Polops-myten skall snart nåi'tnare talas.
Vasentligen hor val åven hit. vad som Barth, de Spina (fl546)
beråttar om haxorna i Ferrara: Då de forfart innehållet i en kista
med brod eller ett vinkårl, så slår deras hårskarinna Herodias
dessa karl med sitt gyllene spo, och genasl år de fulla som forut
av brod eller vin som om ingenting tagits ur dem; och om de
åtit en fet oxe, befaller hon, att den dode oxens ben skall samlas
på hans utbredda hud, viker alla fyra hornen over, gor honom levande
med sitt spo och låter fora honom tillbaka till hans plats 3 .
5. Då det slaktade djurets myliska karaktår mojliggor dess
återuppvåckande, kan det hånga samman med att djuret tånkls
1 Acta Sanctorum 4. Jan. I 17*2 > Zs f. d. Myth. I 214; Marc Monnier-225.
2 I sina Sagwissenschaftliche Studien (s. 527) anibr Halm myten om ægiden
såsom med Hoekslaktmngsmytnn beslaklad: Då Zevs skulle strida mot giganterna
och ej hade vapen, råddes han av oraklet alt betjiina sig av geten Atnaltheas
hud, genom vilken hans kraft fordubblades. Han gav sedan geten en
annan hud, gjorde den levande och satte upp den bland stjårnorna. Likheten
fir dock ratt svag och i detta sammanhang kan denna myt låmnas ur riikningen.
8 Grimm, Myth. 2 1208. — Foljande irlåndska sagen innehåller den forestiillningen,
att den avlidna kon återigen giires levande av vattarna (Folkl. Journal II
261 f): På sydsidan av Gorumna Lough Connemara, iir en stor hog, som såges
vara bebodd av vattarna („good people"). Mitt på toppen iir en gron fliick, som
siiges vara ingången till bogen, och pa vilken traktens invånare iir riidda att
stå. For omkr. 15 år sen hade en man i byn en ko med en nyfodd kalv, och
kon dog. Men sedan den var dod, styekad och saltad, brukade man om natten
hora en ko i lagården, och kalven trivdes bra, fastiin den ej ville ta emot den
foda, som man gav den. Till att bcirja med var alla riidda att nårma sig lagården
om natten for alt se vad som var diir; men till slut fattade mannen
mod och gick dit. Till hans stora forvåiiing fann han sin ko vid liv givande
kalven di. Då den fick se honom, forsiikte den rusa ut genom dorren, men då
den for forbi honom, tog ban den i svansen och slapades med till viittehogen
och in i ett klart upplyst rum, diir vattedrottningen och hela hennes hov fanns.
Drottningen fragåde: „Vad vi 11 duV" — „I Guds nainn min ko* svarade han.
„Tag den", sade hon, och kon foljde genast med honom i det Guds namn hade
brulit forlrollningen. — Sagesmannen svor på alt han sett kon. Han hade sjalv
atit av kottet, då det saltats, och efteråt hade han setl kon levande.