Danske Studier 1910

168
C. W. V. SYDOW
men de kryper in melian spjålarna och kommer fram till en stor
hall med oppna dorrar, i vilken många man sitter, de flesta ofantligt
stora. Dår går de in och monstras av konungen, Utgårdaloke,
som hånfullt undrar om den pysslingen kan vara Åkator. „Men
kanske ar du mer an du ser ut. Vilka idrotter forstår ni er på?
Ty med oss får ingen vara, som ej åtminstone i något avseende
står framom de flesta andra man." Loke erbjuder sig strax att
åta kapp med vem som hålst. Utgårdaloke kallar då på en man
som hette Loge, och ett tråg med kott båres fram. De två tavlande
borjar åta från var sin ånde och mots mitt i tråget, men
medan Loke blott har åtit kottet, har Loge åtit upp benen och
tråget med. — Tjalve sager sig kunna springa kapp med vem som
hålst. Sedan en låmplig bana utsetts, kallar Utgårdaloke fram sin
småsven Huge. Tre ganger springer denne i kapp med Tjalve,
som for varje gang kommer allt långre efter. — Tor skall nu visa
vad han sjålv formår. Forst skall han dricka ur ett dryckeshorn,
som Utgårdaloke påstår plågar tommas i ett drag av de flesta
bland hirdmånnen eller åtminstone i två; ingen år så klen, att
han behover dricka 3 ganger. Tor dricker 3 ganger, men åndå
syns ej stor minskning. Då han hånas for detta och onskar visa
sin styrka på annat sått, uppmanar Utgårdaloke honom att forsoka
lyfta hans katt från golvet, en Iek som de unga svennerna
brukar roa sig med; ty på storre prov vill han ej såtta Tor, då
denne så klent har lyckats med det forstå. En stor grå katt
kommer, och Tor tar den under buken och lyfter, men allteftersom
han hojer handen, skjuter katten rygg, och når han lyft så hogt
han kan, slapper katten golvet blott med ena folen. Tor vill i
harmen over motgången forsoka sig i brottning med vem som
hålst av de nårvarande, men Utgårdaloke sager, att ingen finns i
salen, som inte finner det under sin vårdighet att brottas med en,
som år så liten. I stallet kallar han in en gammal kåring, Elli,
som varit hans amma och som besegrat storre karlar ån Tor i
sin dar. De borjar brottas, och ju hårdare tag Tor tar, dess
fastare står hon. Till slut borjar hon anvånda knep, och det
drojer ej lange, forrån Tor forlorar fotfåstet och faller på ena
knået. Då ber Utgårdaloke dem sluta och avråder Tor att forsoka
någon mer broltning i hans hird. Som det hunnit bli kvåll,
anvisar Utgårdaloke dem såten, och de stannar dår over natten.
- Då de foljande dag sligit upp och åmnar gå, låter Utgårdaloke