Danske Studier 1910

TORS FARD TILI. UTOÅKD 95
som han skånkte sin viird. Allt det goda skulle riicka bestandigt for
honom och efter doden skulle han få sjalens salighet.
Siebenbiirgen 1 (tysk; Haltrich, nr. o). Av två grannar hade den
ene 100 får, den andre 3 får. Den fattige fick tillåtelse att beta sina får
tillsammans med den rikes. Nar kungen sedan bad den rike om ett
får, tog denne av den fattiges. Den fattiges son griit och drog bort på
ett hi'igt biirg. Faderen sokte efter sin son, fragåde forgaves solen om
var han fanns, men når han fragåde virvelvinden, tog denna honom med
sig till sonen, som vistades i en dal, dar solen aldrig lyste. — Når Vår
Herre och S:te Per en gang kom dit och bad om mat, slaktade den
fattige sitt enda får. Vår Herre bad honom plocka upp al la ben en
och lågga dem i skinnet. Nar den fattige vaknade, fick han se en
stor fårahjord ock det slaktade stod dar levande med påskrift, att
han var ågare till hela hjorden.
Då han sen kom liem till byn och beråttade hur han fått alla sina
får, slaktade den rike alla sina får och gav de fattiga, men hans får blev
ej levande.
Siebenbiirgen S (rumanisk; SåTnénu, Basmele Romåne 578). En
gosse med ett får miitte Vårherre i gestalt av en gammal man, som bad
honom om kott. Han gav honom fårets lamm. Sedan Vårherre hade
åtit, sade han till gossen: „Så lammets ben over hela angen!"
Gossen gjorde så och av benen blev en hel fårahjord.
Av de hår anforda varianlerna visar sårskilt den italienska
och de båda siebenbtirgska en nåra inbordes slåktskap: det slaktade
djuret år ett far, vårs ben ger upphov till en hel fårahjord,
ett drag, som genom sitt brott mot den vanliga sagologiken tydligt
rojer sig såsom en mirakulos forvanskning av motivet.
Den sydfranska varianten har undergått en forvanskning av
liknande beskaflenhet, i det den på ett meningslost sått låter Gud
ta bort ett av benen från den slaktade kalven for att låta det
hånga som klapp i bjållran om hans hals, sedan den blivit uppvackt,
alltså såsom blott minne av det skedda undervfirket — lydligen
ett rudiment av „det bortkomna benet."
En mora enkel eller ofullståndig form av „del bortkomna benet"
fiuns i en gålisk saga, en variant av den vanliga Askungesagan, vari
flickan får hjalp av ett får; styvmoderen upptåcker iorhållandet och
slaktar fåret, men genom att gråva ner iniilvorna kan flickan dårstådes
hiimta mat och annat, som hon behover. I den gåliska varianten tar
hon vara på fårets ben, rullar in dem i skinnet, som hon stulit, och
fåret blir åter levande, men år halt, emedan flickan glomt lattklovarna 1 .
1 Campbell 43.